Allmänt - Illamående

Varför tas inte illamående på allvar?

2016-01-09 16:20 #0 av: PeachyAlice

När mitt illamående började för.. vadå, 5½ år sen eller nåt, så trodde jag att jag var ensam. Jag trodde att jag måste vara helt unik, att det var därför läkarna struntade i mig. För att jag var en udda person med en udda sjukdom. 

Men så hittade jag det här forumet, och jag insåg att så är det ju inte. Och jag går in här då och då och läser om alla dessa människor som lider av kroniskt illamående, många av oss verkar vara kvinnor mellan 15-30 år. Vi har lidit i åratal av detta handikappande problem. 

Och jag kan inte låta bli att slås av det faktum att ingen hjälper oss. Ingen tar oss på allvar.

VARFÖR??

Jag vet, jag vet, illamående är ett symptom på en hel massa saker blah blah men tydligen är ju ingen av oss döende i cancer för då hade vi ju dött redan. Jag tvivlar på att graviditeter håller i sig i flera år, och att ha konstant ångest i 5 år känns inte helt sannolikt heller. De flesta av oss har testat att byta diet, utesluta ämnen, äta särskilda saker, äta nyttigare, äta vitaminer och tillskott etc, så att vi alla skulle leva på fet snabbmat känns inte heller sannolikt.

Så hur i hela världen anses det okej att bara avfärda oss? Jag vet inte hur det är för er, men för mig har det lett till depression, självmordstankar, och en allmän känsla av hopplöshet och ovilja att försöka göra något med mitt liv. Jag kan inte ens åka till närmsta storstad utan att svälta mig i två dagar för att jag inte kan åka bil utan att må illa. Det här är ett handikapp. 

Varför får läkare bara avfärda oss som knäppisar?

Anmäl
2016-01-09 16:33 #1 av: Fruktzallad

Det låter fruktansvärt jobbigt. :-( Inte för att jag har det så illa som du beskriver men när jag var gravid så mådde jag så illa i 9-10 månader att det enda jag fick rådet att göra var att äta postafen för att kunna funka någolunda.  Jag fick äta postafen morgon och kväll som en underhållsdos. Har du fått liknande åksjuketabletter för att kunna funka mellan varven?

Anmäl
2016-01-10 22:33 #2 av: Record

Fet mat är väl inte alltid snabbmat, tvärtom, riktig mat med fett har ingen mått illa av, efter inlärningen.Tummen upp

Anmäl
2016-01-11 17:51 #3 av: [Lummer]

Därför att det är som du säger. Det kan bero på så mycket, och så länge man kan stå på bena så anses det inte som akut och man blir en alldeles förstor belastning för budgeten att utreda.

Tyvär finns en hel del symtom som behandlas på detta sätt. Under en period när min mage totalt ballat ur så sa en läkare till mig att hade det varit allvarligt så hade du nog vetat det nu...

Samma svar nästan när min ögonmigrän och huvudvärk inte gav sig (jag hade slagit i huvudet rejält och ögonmigränen blev värre)  : ja hade det varit något allvarligt hade du varit död nu

Det är som att dom känner att man mår så dåligt att man inte orkar ha ihjäl dom....

Anmäl
2016-01-17 00:30 #4 av: grandma

Mitt mångåriga illamående försvann när jag tog bort gluten. i  slutet av 2014 frågade en kompis mig om hans illamående som han trott berott på mediciner som han måste äta men nu började ifrågasätta. Han undrade om det kunde bero på gluten och jag svarade bara att enda sättet att få reda på det är att utesluta det ett tag. Vilket han gjorde och nästan omedelbart försvann hans illamående.  Nu fuskar han ibland och vissa gånger funkar det och andra inte.  Beror kanske på hur stor mängd det är i det han äter.  Så om du inte redan provat det så föreslår jag att utesluta gluten ett tag. 

       "Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud
            men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår. "

   


Anmäl
2016-01-21 09:35 #5 av: nypisnina

#2 Vad menar du? Ifrågasätter inte, vill bara veta vad du menar. Jag mår nämligen illa av fett.

Anmäl
2016-01-21 10:37 #6 av: Record

#5

Du är inte ensam om att vara "fettskrämd", när du lärt om så blir du fanatisk för du mår så bra.

Anmäl
2016-01-21 10:57 #7 av: nypisnina

#6 Vad är fettskrämd? Och hur lär man om menar du? 

Anmäl
2016-01-21 18:30 #8 av: grandma

Jag äter Lchf sen snart 2 år. I början mådde jag illa som fasen då jag har Crohns , hade fettlever p.g.a sjukdomen samt svår ibs och  gallproblem, dvs gallkramper . Jag drog ner på fettet under de tre första månaderna och uteslöt mejerier i form av grädde, cf  och mjölk. Jag använde riktigt smör och kokosolja och kokosmjölk.  Trappade så sakteliga upp fettet och sen har jag bara mått så himla bra. Dessutom,  som bonus gick jag ner 10 kg. Jag vet nu att trots att jag inte är glutenintolerant enligt läkarvetenskapen så gick min svullna mage ner på mindre än en vecka efter jag slutat och det hemska illamåendet.  Så bra ren mat med fullfeta produkter får de flesta människor att må bättre än någonsin. Man behöver heller inte vräka i sig fett utan lagom för en själv så man blir mätt. 

       "Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud
            men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår. "

   


Anmäl
2016-01-21 21:53 #9 av: Record

Fettskrämd blir man av osanningar. Det sanna får du från ovanstående #8 Cool

Anmäl
2016-01-21 22:29 #10 av: nypisnina

Men fettskrämd låter som att man är rädd för fett? Eller ja, för att äta fett. Visste inte att det var ett uttryck som syftade på detta. :-)
Jag testade lchf för flera år sedan och jag gick upp så in i norden, (5kg på bara ett par månader och efter det vägde jag mig inte eftersom det var så deprimerande. Dessutom så tålde jag rätt mycket fett innan men efter lchf så kan jag inte äta fullfeta produkter i dagar i sträck. Ta yoghurt 3% som exempel, jag satt och ulkade efter frukost nr 3, fortfarande flera år efter lchf. Det är väldigt synd för mina leder mådde jättebra av det. Men jag var så trött att jag bara jobbade, tog hand om hästarna och sen sov jag hela tiden, verkligen hela tiden, det tillsammans med illamåendet och viktuppgången gjorde att inte fortsatte.
Därför undrar jag hur man kan lära om, om det går? För som sagt, lederna mina mådde verkligen kanon och jag är reumatiker som får riktigt svåra skov ibland.  Illamåendet började bli riktigt illa då jag hade ätit enligt lchf i drygt tre månader och efter det är min mage inte som den var innan. Funderar

Anmäl
2016-01-22 10:22 #11 av: grandma

#10 Du kanske åt för mycket mejeriprodukter som yoghurt grädde och CF. En del klarar inte det för viktnedgång och just det att man tror att man kan vräka i sig goda gräddsåser var och varannan dag. Jag hade mått illa nästan varje dag i flera år INNAN jag började med Lchf och de första veckorna gick jag upp och mådde illa men det var som sagt för att jag vräkte i mig lite för mycket fett framför allt mejerierna. Det är ett fel som många gör har jag upplevt på lika forum jag är med i. 

Min väninna som "tvingade" mig att lägga om kosten hade själv ledproblem och Ulcerös Kolit. Hon har inte haft ett skov på minst 4 år och visst , hon fuskar ibland för hon är inte mer än människa men då märks det direkt på ledvärken som talar om att hon håller på att förgifta sig igen. 

Till alla Skeptiker vill jag nämna att jag var själv anti- Lchf eller snarare anti alla dieter,även om jag kört lite paleo innan för att det verkade vara en sund kost och inte så inriktad på bantning. Detta är det bästa i mitt liv och jag äter god mat varje dag, har aldrig blodsockerdippar, vilket jag hade ofta innan lunch och då kunde jag "mörda" för att få något i magen. Mina blodprover som var skitdåliga, både sköldkörtel, blodsocker, kolesterol m.fl är nu perfekta och både min husläkare och gastroläkare är ganska förbluffade men nöjda. 

       "Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud
            men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår. "

   


Anmäl
2016-01-22 10:31 #12 av: nypisnina

#11 Vad är CF? Jag åt lite av varje och åt som i en bok jag läste om, det var en doktor som hade skrivit, en kvinna, minns inte vad boken hette eller vad hon hette men jag följde tipsen där. Det här illamåendet smög sig på, i början gick det jättebra, ca 2 månader, förutom tröttheten och viktuppgången.
Min mamma däremot mådde jättebra av det, hon blev piggare, magen blev bättre och hon gick ner i vikt. Jag blev tvärtom vilket som sagt var väldigt synd.

Jag får heller aldrig blodsockerfall nu, men jag har hittat andra sätt som gör mig insulinkänslig och försöker istället att äta antiinflammatorisk kost, ibland faller jag liksom din väninna men det mesta så lyckas jag sköta kosten.
Lederna är dock inte lika bra som de var med lchf men den dieten var nog inte för mig eftersom jag inte alls fick alla hälsoeffekter.
Jag kan inte ens äta en hel avokado idag utan att bli illamående. Äter så mycket fett jag kan - dvs nyttiga fetter för det är så bra för lederna, men rätt vad det är så har jag dragit på för mycket och då blir jag dålig i timmar efteråt med magont, illamående och så får jag springa på toa heeeela tiden.

Menar du att man kan lära om rent teoretiskt när du säger lära om? Eller kan man vänja kroppen?

Anmäl
2016-01-22 10:37 #13 av: grandma

CF är Creme Fraiche.  Läs på kostdoktorn.se , där kan du söka på frågor och svar och läsa om andras erfarenheter. Få råd av kostdoktorn och hans team. Jag hinner inte svara bättre förrän tidigast söndag. Record kanske kan hjälpa till också. Glad

       "Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud
            men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår. "

   


Anmäl
2016-01-26 15:04 #14 av: grandma

#0 Känns som att vi kapade denna tråden för T.S men jag kan bara svara efter vad jag tror. Jag tror att de flesta läkare tar sina patienter på allvar men jag tror också att de helt enkelt inte vet vad det beror på. Det finns ju en del mindre kända orsaker till illamående  och om du letar här i forumet så beskrev någon en gång att hen fått någon medicin som faktiskt hjälpte just hennes problem. I mitt och min kompis fall var det ju gluten  och anledningen till att så många reagerar idag på det är ju att till skillnad från när jag var liten så är säden i dag växtförädlad  eller genmodifierad med extra tillsatt gluten för att vi ska få bra bröd när vi bakar t.ex.  I de flesta storbagerier tillsätter de dessutom ytterligare gluten för att brödet ska bli ännu fluffigare och det älskar ju  vi människor. Det hjälper inte så mycket att vi äter det vi tror är nyttigt, surdegsbröd och mörkt, grovt bröd. Det är lika mycket gluten som tillsätts . Många tror att när man är glutenintolerant så kommer det bara ut i form av svåra diarreér när det i själva verket även är många som kaskadkräks när de får i sig det. Finns massor av artiklar om du letar på nätet. Sen kanske det inte är ditt problem men jag hoppas du kommer på vad det beror på.  Detta är mina teorier och en del andras. Naturligtvis inte livsmedelsverkets tillsatta som ju måste stödja  våra bönder.  Forskarna är oense. 

http://www.folkbladet.nu/358684/extra-gluten-vanligt-i-brod

       "Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud
            men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår. "

   


Anmäl
2016-01-27 00:18 #15 av: paperball

Här är en till som alltid mår illa. Kräks dagligen, ofta flera ggr och däremellan är jag konstant illamående. Det började en dag som en blixt från en klar himmel. Har haft så här i 15 år snart och jag har varken ångest eller någon magdiagnos.

Anmäl
2016-01-27 00:19 #16 av: paperball

Tillägg... Jag har ömsom diarré och förstoppning också

Anmäl
2016-02-22 23:11 #17 av: PeachyAlice

Wow, vilken respons. Jag hade helt glömt bort att jag postade det här, vad värdelöst när jag fick så mycket svar! Och nejnej grandma, tycker inte alls att ni kapade den, vet själv hur grymt LCHF är så posta på bara :P

Jag åt LCHF under en längre period (just nu gör jag inte det för att jag är för slö, haha), och det gjorde under för mycket i min hälsa. Inte illamåendet tyvärr (fast jag mår mer illa av kolhydrater, men det gör nog många då man blir så däst av dem), men framförallt blev min hy fantastiskt mycket bättre. Har lidit av acne sen jag var 12, så det var ju ett himla framsteg. Många hävdar ju att just ämnesomsättningsproblem tenderar att visa sig på huden så det stämmer nog till stor del i mitt fall iallafall. 

Jag tror att jag till viss del hittat en lösning, hoppas paperball ser det här. Jag hittade nån här i forumet som tipsade om läkemedlet Saroten, och det verkar hjälpa. 

Det gör mig dock ändå lite upprörd att man i princip måste vara döende för att läkarna ska vilja hjälpa en. Heter till inte SJUKvård? Var i det ordet hittar jag att det bara hjälper om jag är döende? Så frustrerande att höra sånt som [Lummer] beskriver, har hört precis det där om migrän också. Har en god vän som lider av migrän typ två gånger i månaden, ofta 1-2 dygn. Läkarna bara rycker på axlarna och säger att det är att vänta ut. USCH så arg jag blir. Skulle hellre betala för sjukvård om det betydde att man faktiskt FICK nån vård, istället för den här nästan-gratis-skiten som ändå innebär att man inte får hjälp. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.