# Blir inte tagen på allvar av mina vänner. Author: Anonym Hej. Det är så att mina vänner inte tar mig på allvar när jag förklarar hur ont jag har dagligen och hur dåligt jag mår. Dom säger bara att jag ska rycka upp mig och bita ihop. Jag har inte fått någon diagnos än så därför kan dom inte förstå att jag är sjuk. Jag vill inte säga till varenda människa att jag har konstant förstoppning och det känns som att jag ska bajsa på mig men ändå kommer ingenting ut. Hur ska jag få mina vänner att förstå mig och inte bara anklaga mig för att vara lat för att jag har för ont för att kunna gå i skolan varje dag? Dom ända som förstår mig är min familj och min pojkvän, dom ser ju nästan varje dag hur mycket problem jag har. Mina lärare förstår inte heller och säger till mig att jag måste bita ihop. Ibland känns det som att man måste hugga av en arm eller sitta i rullstol för att folk ska förstå att man faktiskt är sjuk. Jag blir så besviken och ledsen när människor som inte ens känner mig anklagar mig för att skolka. ## Comment 1 Author: fridelfina Det är svårt när en sjukdom inte syns utanpå, jag vet eftersom min dotter har diabetes, glaukom och hypotyreos och de sjukdomarna syns inte heller utanpå. Men ändå bra att du har några som tror på dig och som stöttar dig. Du skulle väl till doktor nu i januari, doktorn kan väl skriva ett utlåtande/intyg som du kan visa för dina lärare iallafall, så att de åtmistone kan stötta dig på skoltid. Sen tänker jag att du kanske kan ha någon annan undanflykt som är mer accepterad, lättare att tala om och som du kan säga till andra frågvisa personer. Jag vet inte om det skulle kunna vara deppig, träningsvärk, huvudvärk... Kanske du kan ta kontakt med en kurator på bup och prata med om hur du ska förhålla dig till dem som inte förstår/som du inte vill tala om varför du mår dåligt? Och framför allt så tänker jag att du så fort du träffar doktorn ska be om att få tala med en dietist som kan hjälpa dig att klura ut vad du kan äta för att bli bättre i magen! Kram, Fridelfina ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag har en kompis som haft liknande problem med tarmen som du till och från i flera år. Även jag - som känner henne väl - trodde det var stressen och känslig mage(pratade om att tänka positivt och ta ledigt). Det har nu visat sig att hon haft rätt i att det inte var "inbillning", att läkarna letat på fel ställen eller inte trott henne och sen skickat hem henne med laxermedel och annat skoj. Det krävdes en gynekolog för att upptäcka felet. Jag ångrar nu att jag inte tog henne på allvar, för jag tänker att jag kanske saktade ner upptäckten när jag ville inbilla henne att det bara var fantasier. Jag hade fel. Om du säger att du har ont, då har du det, oavsett orsaken. Du känner det du känner. Fortsätt leta orsaken(såvida du inte redan vet vad det är), och du kommer finna den, på ett eller annat sätt. 🙂 ## Comment 3 Author: grandma jag förstår precis hur du känner det. Jag fick IBS som väldigt ung men de första åren pratade jag aldrig med någon om min mage för jag tyckte det var pinsamt. Sen när jag var i 20-årsåldern och diarreérna blev tätare så var det ju folk som tyckte att jag skulle ta och lugna ner mig för naturligtvis tolkades det som psykiskt. Det sa ju även läkarna till en början och när jag fick diagnosen Colon Irritabile så ansågs ju det också ha psykiska orsaker. Till större delen i alla fall.  För en del vänner som alltid haft järnmagar har det nog varit svårt att förstå, att man inte kunnat äta allt, framför allt  lärde mig att t.ex lök och linser och bönor var rena döden för magen. Hypokondrisk har jag blivit kallad och det t.o.m efter jag fått min diagnos Crohns. Såna vänner kan dra någonstans och ni vet vart.  En del har sagt; det kanske är svårt att förstå när man själv inte har såna problem, men kan du verkligen inte gå ut? Mitt svar brukar bli, tänk dig själv att gå ut när du har maginfluensa, gå på bio , till jobbet, gå ut och handla.  Att vara förstoppad ger ju samma känsla eftersom man inte vet om och när det kommer plus att det känns som att man ska spricka och har svåra smärtor . Stå på dig och välj bort såna som är dumma eller prata inte med vissa om det för man blir bara sårad. ## Comment 4 Author: Anonym I bland krävs det att personen själv blir sjuk för att förstå. Jag fick Gluten för 4 år sedan och efter det lös IBs  och det hämmar mig i det mesta.   Har en väninna som sade Nå  i dag mår du väl bra. Du klagar ju jämt.        Jag hade suttit på toa hela dagen kramper och smärta i tjock tarmen. Svider som eld då magen är tom men för att gå ut måste den vara det. Jag sade jag mår sådär. Hon blev arg för enligt henne skulle det vara bra. Men så fick hennes man chrons  ja blödande variga diareer inflammation i  tjocktarmen.   Och då förstod hon plötslig. Man svimmar efter toa besök ibland och kan inte ta stora beslut. Är det sängen som gäller är det det.       Jag förstår dig och hoppas verkligen omgivningen lyssnar. EN  Bamse kram från Blossas matte.  Vila goa böcker och en varm vovve hjälper.  Förstående vänner ## Comment 5 Author: mimåne Ja visst är det konstigt när inte folk förstår. Ingen skulle väl vilja ha ett liv med dålig mage och sitta hemma medans andra är ute? Folk säger att man låtsas men vem skulle vilja låtsas något sånt? Som att man inte får utstå nog med skit redan. Försök att skaka av dig det, prata med dom som förstår dig istället som din familj och pojkvän. Resterande behöver inte veta allting, vissa saker är privata och med tiden kommer dom att förstå det.  Jag vill önska dig all lycka till och jag hoppas att det blir bättre för dig. Ta stöd av familjen ## Comment 6 Author: Anonym Tack så mycket för era svar. Det hjälper mycket! Jag har bestämt att det är ingen idé att försöka förklara för mina vänner att jag inte kan äta vad som helst och hur ont jag har. Dom har inte ringt från sjukhuset än fast dom skulle göra det i början på januari... Jag får be mina föräldrar ringa till dom och tjata lite för nu orkar jag inte ha det såhär längre. Man blir helt handikappad och varken kan eller vågar göra någonting! ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 Ja gör det, ring dem. Ibland får man sparka myndigheter i rumpan för att komma någon vart, men så är det. Huvudsaken du får igång det du behöver. 🙂 ## Comment 8 Author: Anonym #7 Tyvärr så är det ju så. Vet inte hur många gånger vi har ringt och tjatat att få en tid snabbare, men det fungerar! ;) ## Comment 9 Author: Wony Jag har stressutlöst IBS, och det kan vara svårt för de som inte själva haft magproblem att förstå. Sambon fattar, för han märker hur det kan påverka. Dessutom är jag sjukskriven för depression och stress. Det syns inte utanpå, men inuti känns det. Kan vara oerhört svårt att få andra att förstå att man är sjuk, och inte bara "lat" eller liknande.  Så jag vet hur det känns. En del vägrar helt enkelt förstå.