# Orkar inte med det längre...
Author: [Borttaget]

Nästan jämt sedan jag ätit, ibland även sedan jag druckit, får jag ont i magen. Även fast det kanske var en liten godisbit lr ngt. Ofta slutar det med att jag måste gå iväg på toan, och det är ju inte kul... Eftersom att alla nog förstår vad jag gör därinne.

Det spelar ingen roll vad jag ätit för ngt, "ljusa/mörka" produkter lr vad som helst, jag måste gå på toan. Jag äter inte ens lunch längre på skolan, och vill aldrig gå på resturang... Det är inget kul liv... Plus att man nästan blir tvingad att äta på skolan, och jag törs ju inte säga vrf jag inte vill... Fast ibland om jag har annat att göra direkt efter, så kan jag "glömma" bort att få ont i magen. Kan det vara ngt psykiskt? För om jag går direkt på lektion efter lunchen, så går det oftast bra. Men om jag t ex går till biblioteket och sätter mig där och pratar med kompisar, då går det inte. Är det ngn slags inbillning lr vad? Hade gallsten för fyra år sedan och har inte ngn gallblåsa nu, minns inte om det var såhär innan, men jag tror att det var så.

Ngn med liknande problem som kan ge tips?

Tacksam för svar :)

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Hejsan!

Det är svårt att säga vad det beror på med det verkar ju som du själv säger att det är situationsberoende. Känner du dig stressad över något? En allmänt känslig mage kan reagera på stress. Vet du om det är någon speciell mat/dryck du mår sämre av? Hur är du i magen när du väl går på toaletten? Om du har ont och är orolig så tycker jag att du ska kontakta en doktor.

Kram

## Comment 2
Author: Jordgubbsylt

Stackars dig! Jag vet inte vad det beror på, men du kanske äter ganska snabbt? Försök "slappna av" lite när du äter och det kanske finns någon tablett eller något som man kan hitta på Apoteket, eller gå till doktorn och fråga om hjälp. Dem vet säkert vad som är fel.

Hoppas det blir bättre!

## Comment 3
Author: lightseeker

jag är inne i ett skov nu, med snabbt förvärrande problem.

Jag har själv blivit födoämnes-utredd genom en dietist på allergi-mottagningen, dit blev jag remitterad.  
Det kan du nog bli antingen av en allergi-, eller mag och tarm-läkare, eller kanske tom. din distrikts-läkare.

Det skulle finnas någon form av ID-bricka att hänga kring halsen för att få akut förtur till offentliga toaletter, för det här är riktigt socialt handikappande.

Jag vet hur det är, med diagnoserna: kronisk magkatarr, reflux, IBS, födoämnesöverkänslighet (främst: mjölkprotein, citrusfrukter, men även ris, potatis och pasta, ibland funkar bara grova brödsorter, just nu är det bara vitt "hårt" bröd).

Jag har även haft såpass kraftiga tarm-besvär så att de har fått stoppa upp blödningar med pred-klysma och vid senaste coloskopin såg de att min tarm hade vuxit fast i bukväggen på flera ställen, DET gör ont, när jag har ett sådant skov.

## Comment 4
Author: siddelina

Det är jobbigt när magen inte vill vara med! Vet precis hur det är, min mage brukar "paja" när det är mycket i skolan och då får jag bara varva ner och ta det lugnt. Äta skonsam mat och INTE stressa.

Mitt råd är att du går till läkaren och blir undersökt. Jag gick flera år med periodvisa besvär som visade sig bero på laktosintolerans.

#3 Lät inte trevligt att din tarm har vuxit fast i bukväggen. Tror 17 att det gör ont! ![Gråter](http://magotarmsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")

## Comment 5
Author: lightseeker

ha ha, tror du #4, det trodde inte mina läkare, dom trodde att det var psykiskt.  
Var enda gång som något mer tillstötte, så tänkte jag så här: Nu kan det inte bli värre och varje gång så blev det just det, så nu vet jag bättre och försöker att inte ta någonting för givet längre.

Lev minut för minut, det funkar oftast bättre och ger så mycket mer:)

Tack! för dina vänliga ord, siddelina, du skall veta att det värmer.

## Comment 6
Author: siddelina

#5 Varsågod ![Glad](http://magotarmsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

Just därför väntade jag så länge med att gå till läkaren för min mage - trodde de skulle säga att det var psykiskt. Fast jag visste att det var något som inte stämde. Men för mig gick det bra och de tog mig på allvar.
