# råd om min mage... Author: oh-la hejsan alla, är helt ny här men har varit inne och kikat ibland. nu känner jag att jag måste skriva det där iinlägget som ligger så långt in... är snart 23, och har aldrig i mitt liv innan haft problem med min mage. året 2009 har varit väldigt turbulent, 5 fall av cancer i den nära släkt och bekantskapskretsen och två av fallen slutade med att personen dog. detta har tagit hårt på oss alla skulle jag tro. i samband med att både min moster, min mamma och min mormor fick cancer, besked som kom väldigt tätt, började jag få problem med magen. diareé och magont i perioder. nu känns det som jag kommit in i en ond cirkel. jag får ont i magen, börjar nojja över att jag har cancer, får mer ont, blir mer nojjig. ett par gånger har jag haft slemmig och blodig avföring, framför allt i samband med att jag äter mycket proteinrik mat, som rött kött. är blodgivare, och jag vet att jag har bra blodvärden, så jag blöder ju inte hela tiden, men då och då. min sambo är sjuksköterska och tycker absolut att jag ska utreda det, men jag har sån fruktansvärd undersökningsångest, och sjukhusskräck att jag bara inte klara. han tycker att jag ska be att få göra en CT i första hand, men jag antar att man inte ser blödningar och liknande därigenom. kolo/gastro-skopi får jag sån ångest av att jag kan sätta mig ner och gråta bara jag tänker på det. vad ska man göra? hur ska jag ta mig vidare i det här, för jag måste veta vad som är fel. ## Comment 1 Author: issy Hej! Jag kan tyvärr inte säga att jag varit med om samma sak som du, har haft  konstanta problem med magen i ca 2,5 år utan att veta vad det är och har nu äntligen fått en läkartid. Jag ser inte heller fram emot undersökningarna, men jag vill verkligen ha ett besked om vad som är fel med mig. För mig är ovisseheten en stor källa till oro och känsla av hopplöshet, att bli kvitt det har blivit viktigare för mig än den ev. smärtan av att få en slang i rumpan. Som tur är drabbas ytterst få unga av cancer, i alla fall av mag/tarm cancer så dina blodiga avföringar beror nog på något annat, förhoppningsvis är det inte något kroniskt utan stress då 2009 verkar ha varit episkt pissigt för dig. Har inte sjukvården kuratorer/psykologer som kan hjälpa människor med sjukhus-skräck? Jag tycker i vilket fall att du ska ringa sjukvärdsupplysningen eller din vårdcentral och prata med dem, var ärlig och förklara hur det ligger till så är jag säker på att ni kan hitta en lösning. Att leva i ovisshet är helt enkelt inget val och du behöver ju inte börja med en koloskopi, börja med att prata med någon inom sjukvården och jobba dig fram ifrån det. Hoppas verkligen du kan ta mod till dig och får ordning på magen, den är så central för välbefinnandet att man måste ta hand om den, även om det kostar på. Mvh/ issy ## Comment 2 Author: oh-la tack issy för ett jättebra svar! jag håller med dig helt och hållet gällande magens centrala roll i det allmäna välbefinnandet, för faktum är, funkar inte magen, funkar ingenting. i ärlighetens namn vet jag inte hur det ser ut med kuratorer och liknande, det jag vet är att jag aldrig kommer att göra en undersökning som det ser ut nu, eftersom bara tanken får mig att krypa ihop och storböla. min sambo jobbar ju inom sjukvården, så han är ett stöd och är väldigt bestämd med sin åsikt om att jag ska undersökas. tyvärr har han noll förståelse för den fruktansvärda skräck jag känner inför en eventuell undersökning. i det stora hela är det ju bara en slang i rumpan, som du säger, och jag är ju vare sig den första eller sista att göra det. tyvärr överväger rädslan oron över vad undersökningen innebär. usch... det är inget roligt alls, dethär. ## Comment 3 Author: issy Hej igen! Jag läste lite om koloskopi mm, lusläser nätet för att hitta någon som beskriver mina egna problem. I vilket fall så kan de söva dig under undersökningen om det inte räcker med smärtstillande och lugnande. Sen tycker jag inte du ska vara rädd för att snacka med någon inom sjukvården, att prata är inte farligt och tror du kommer må lite bättre om du får snacka med någon som kan hjälpa dig. Börja med det och berätta om dina symptom och din rädsla så kommer de säkert kunna hjälpa dig igenom det. Du behöver ju inte göra jobbiga undersökningar om du inte vill, de kan ju ge dig råd och tips ändå som kanske underlättar problemen med magen. MVH/issy ## Comment 4 Author: [Borttaget] Vill börja med att hälsa dig välkommen till sidan! Jag förstår verkligen att det här har tagit hårt på dig! Det är inte helt ovanligt att man får problem med magen på olika sätt när kroppen befinner sig i en inre stress. Om jag ska dra en parallell så var det så det startade för mig när jag fick mina symtom på crohns. Vi hade också dödsfall i familjen som tog mycket hårt. Kan du beskriva din smärta i magen, molande, huggande? Var i magen det gör ont? Hur ofta blöder du när du väl gör det, är det då färskt blod som kommer? Hur många toalettbesök per dag? Någon feber? Har du någon som kan följa med dig till vårdcentralen/sjukhuset som stöd? Jag har själv gjort några koloskopier och jag tyckte inte att det var så farligt. Som issy skriver får man smärtstillande och lugnande och de som utför undersökningen brukar vara väldigt förstående. Jag råder dig till att ta kontakt med din vårdcentral så de kan hjälpa dig vidare, för såhär kan du inte ha det! Mvh JosefineK ## Comment 5 Author: oh-la tack för välkomnande JosefineK! ja, hur ska jag beskriva det. det är en smärta som är väldigt difus, främst för att den rör på sig. oftast är det molande i magsäckstrakten, öm med illamående som följd. ibland kan smärtan sitta på sidan av magen, oftast vänster, och ibland kan den sitta mitt i buken. alltid en molande värk med illamående. aldrig feber. blod har jag haft i avföringen två ggr sedan jag började få magproblem för ca ett år sedan, och det är aldrig särskillt mycket. ofta är det i samband med mycket stress på jobbet. inte färskt blod, annars hade jag nog kkopplat det till hemorrojder som jag också fått, utan mörkare. dock inte brunt blod så det kommer ju inte så långt bortifrån :P 1 toalettbesök/dag som jag kan ställa klockan efter och inget småspringande, vilket annars verkar vara ett vanligt problem hos många. det som är med mina magproblem är att det är så växlande status. en dag kan jag må kanon, en annan kan jag må skit. äter jag rött kött ser jag ut att vara gravid i nionde månaden och är så gasig att jag tror jag ska explodera, håller jag mig till vegetariskt i några dagar mår jag lysande. min sambo jobbar ju inom sjukvården så han skulle antagligen följa med mig. han har jobbat med magsjukdomar en del och tycker att jag, på grund av min undersökningsskräck, ska begära ett CT istället för en koloskopi. i alla fall i första skedet. ## Comment 6 Author: Hawknestgrove JAg gjorde ett Ct, när de inte klarade av koloskopin. Gjorde lika ont för mig...... ## Comment 7 Author: oh-la på vilket sätt gjorde det ont? förklara gärna :) det är ju "bara" en magnetröntgen om jag förstått det hela rätt? jag misstror dig inte, blev bara nyfiken om min sambo mörkar att det skulle göra lika ont. ## Comment 8 Author: Hawknestgrove De blåser upp magen på en och det gör i alla fall på mig vrålont......OCh förberedelserna är ännu mer omständiga än för coloskopi.