Annons:
Etikettallmänt-illamående
Läst 22780 ggr
johhannaa
8/7/13, 4:54 AM

Konstant illamående

I november förra året var jag på innebandyläger en hel dag. Sedan på kvällen åt jag Mcdonalds på tom mage och någon timma senare kräktes jag. Sedan dess har jag mått illa varenda dag. Under illamåendet kräks jag inte vilket jag är glad för eftersom jag har emetofobi. Men känslan som att kräkas är där hela tiden. Pga av illamåendet missa jag väldigt mycket i skolan eftersom jag inte klara av att vara i skolan. Jag missa så mycket saker jag inte hann ta igen senare och sluta åttan men dåliga betyg. Nu börjar jag nian, det är nationella prov och allt som gäller men jag är orolig att det ska bli samma visa igen. Att jag inte klarar av att vara i skolan vilket oroar mig mycket.

Även illamåendet har gjort mig må dåligt psykiskt. Jag kan inte säga att jag är deprimerad. Men något på gränsen. Om jag ska beskriva illamåendet lite mer så är det ju som jag skrev, känslan av att kräkas finns men gör det inte. Och jag får som "attacker" där jag helt plötsligt mår väldigt illa. Men illamåendet finns där som sagt hela tiden. Jag har inga problem med maten utan jag kan äta som vanligt utom massa fet mat. Jag hade en period då jag inte åt så mycket. Jag har provat postafen, novalucol, primperan. Jag tycker att postafen och primperan hjälper lite för tillfället men inget som håller i längden. Och jag har varit och tagit tester på vc men visar inget fel. Jag orkar inte med att må så här längre, jag mår skit ärligt talat. 

Är det någon annan som lider av liknande? Vet ni något som kanske kan hjälpa?

Annons:
Lennart Jacobson
8/8/13, 9:17 AM
#1

Det låter för mig (jag är bara vanlig patient, ingen läkare, men har haft många sjukdomar bl a i magen) som om du har katarr, vilket innebär överskott av magsyra. I så fall finns det mediciner typ Omeprazol e d att få. Då kan kanske även mediciner typ novalucol hjälpa ibland. Men det kan likaväl, som i mitt fall, vara raka motsatsen, för lite magsyra. Man kan ha liknande symptom. Och då är t ex novalucol helt fel. Då behövs helt andra mediciner.

Men du ska givetvis genast gå till doktorn och få hjälp, inte försöka kurera dig själv. Naturligtvis kommer han att hitta felet. Om inte, gå till en annan! Lycka till!

patriknn1
8/9/13, 8:14 AM
#2

Naturligtvis ska du uppsöka sjukvården. Det är omöjligt att svara på vad det är. Det kan lika gärna vara samtalsterapi som medicin eller kostomläggning som behövs. Det låter som att det påverkar ditt psykiska mående lika mycket som ditt fysiska, och ibland är det svårt att veta vad som "är hönan och vad som är ägget". Men självklart finns det ett antal saker som måste utredas och uteslutas, tex gluten- och laktosintolerans, inflamatoriska mag- och Tarmsjukdomar mm. Lycka till!

grandma
8/11/13, 12:04 PM
#3

Jag  håller med båda föregående "talare".  Illamående är jobbigt vare sig det beror på fysiska eller psykiska orsaker. Många gånger är illamående stressrelaterat och i mitt fall så kommer det och går och beror på båda delarna. Min värsta fasa är att kräkas offentligt men efter ett tips från en bekant så har jag nu alltid en liten hopknuten plastpåse i min väska. Då kan jag spy i den om jag känner mig illamående och ändå måste i väg någonstans och det gör att jag kan slappna av och glömma illamåendet. Jag kan nämna att ännu har jag aldrig behövt den 😉.

Men som jag skrev i början.Ta till dig de råd du fick här ovanför och gå till doktorn.

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

johhannaa
10/10/13, 9:44 PM
#4

#1 #2 #3 

Jag har varit hos läkaren antal gånger, tagit alla tester men inget visar fel. Så nu har läkarna "gett upp" och får ingen mer hjälp utav dem. Men nu pratar jag med skolpsykolog så får se om det händer något. Men mitt illamående är inte bättre överhuvudtaget…

grandma
10/14/13, 5:31 PM
#5

# 4 du kan väl skriva och berätta hur det går för dig.

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

fuldansa
10/15/13, 10:20 AM
#6

Om inte testerna visar något, kan det ändå vara katarr som Lennart skriver. Har själv symptom som liknar dina och testerna visar inget. Silicea mag- & tarmgel funkar bättre än något läkemedel på mig och tar bort illamåendet och magknipet helt och gaserna nästan helt. Ibland måste jag ta det på natten också. Det smakar nästan inget och är som tavelkrita i slem i konsistensen, men har inga kända biverkningar och börjar verka omedelbart.

Annons:
grandma
10/15/13, 10:36 AM
#7

Ja katarr kan vara hemskt och det är svårt att tänka på något annat när man mår så illa.Man blir ju inte speciellt sugen på att äta heller vilket är viktigt att man gör. 

Snäll mat samt små och många måltider. Silicea är absolut värt att testa som fuldansa skriver om. Har själv tagit det för flera år sedan.

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

JohannaEkroth
10/24/13, 1:56 AM
#8

Har du provat att dricka Samarin?

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

PeachyAlice
10/29/13, 10:32 AM
#9

Jag lider av samma sak som du, haft det sedan sommaren 2010. Det började med en fest, brukar kalla det här min eviga bakfylla. 

Senast igår var jag och lämnade nya blodprover för hormontester, men läkarna har börjat ge upp om mig också (och har gjort så vid ett tillfälle också, då jag var tvungen att börja om med vårdcentralen igen). Jag vet att det är ett jäkla kämpande för att få hjälp, men…kämpa på. Mina läkare har kollat allt ifrån matallergier till njurar, mage, hjärta, lever, lungor, osvosv. Jag säger till om dom kommer på vad det är hos mig, så kanske du kan få hjälp också :)

Det enda jag kommit på som hjälper är att sluta äta kolhydrater, då mår jag relativt bra. Det är en rejäl uppoffring men det är det enda som gör att jag klarar av att gå till jobbet, så det får vara värt det.

grandma
10/29/13, 9:21 PM
#10

Kolhydrater gör definitivt att man mår sämre och jag märker stor skillnad med illamåendet när jag kan låta bli det. #9 Har du gjort en gastro eller gjort ph-mätning?

Samarin är laxerande speciellt om man redan har en känslig mage. Min pappa tog det när han var bakis och sur i magen.  Att ta Samarin ofta är inte så bra för njurarna heller. Med mina diagnoser i bagaget skulle jag nog inte rekommendera någon att ta samarin som botemedel mot illamående. 🙂

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

PeachyAlice
10/31/13, 12:19 AM
#11

#10 Gastroskopi har jag gjort, utan att dom hittade något (behöver jag nämna att det nog är det värsta jag varit med om i hela mitt liv? :P)

PH-mätning vet jag faktiskt inte, hur görs en sån? Pratar vi magsyra här eller vad innebär det?

Har faktiskt avsiktligen hållit mig ifrån Samarin just för att jag hört att det inte är bra för njurarna, har ätit bisarra mängder åksjuketuggummin genom åren men misstänker att det mest är placeboeffekt faktiskt.. :P

grandma
10/31/13, 2:10 PM
#12

Ta hellre primperan mot illamåendet. Man blir inte lika trött av det. Det är inte trevligt med gastroskopi. Mig får de söva för jag ulkar hela tiden. De sägs att de som har IBS och bråck ofta har svårare med de undersökningarna. Det har varit svårt att se mitt bråck de senaste gångerna., därför gjorde de en ph-mätning. Där kunde de se att jag hade magsyra som steg upp i matstrupen. Det är inte så besvärligt att göra den. Bara lite 🙂.

Sen vill jag rekommendera dig att inte äta Mc-Donaldsmat på tom mage, helst inte alls när du mår som du mår.

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

Lööv
11/2/13, 11:56 AM
#13

Magkatarr eller Ibs.    Undvik surt och allt för sött. Regelbundna tider skonkost. Ris till ex  kött och fisk. Kokta grönskaker   Och losek kan hjälpa.  Probimage. Travis finns också som mildrar för mycket magsyra.

      Ibland har man ätit en medcin för längen och den får motsatt efekt.

Stressa av.  Ta det lugnt läs en bok meditera vila efter maten till ex. Man blir inte hundra år om man kör  150 genom livet. Sagta ner och njut av livet. Blossas matte.

Annons:
aekitsune
11/2/13, 1:44 PM
#14

Men what? Det är ju helt sjukt! Har läkarna gett upp fast du inte fått något svar? Hur sjutton hänger det ihop? Det är ju då man behöver ännu mer hjälp! De borde i alla fall finnas där och ha en diskussion med dig. Hjälpa dig prova på nya dieter och sånt! Sjukvården är väl inte där  för att hjälpa enbart dem med enkla sjukdomar? :S

http://aekitsune.blogg.se

Malincharlotte
11/7/13, 5:23 PM
#15

Hur gammal är du? Vi verkar ha liknande erfarenheter! Förstår dig det suger verkligen :( jag har haft mitt kroniska illamående i typ 5 år och ingen vet vad man ska göra åt det… du säger att du börjat må psykiskt dåligt och det har jag med. blev sjuk i depression förra året och har fått stora problem med ångest. Vill inte skrämma dig men känns bra att inte vara ensam! Har skrivit lite kort om min sjukdomshistoria i ett nytt inlägg, om du vill läsa. Jag har testat och gjort en hel del. Säg gärna till om du hittar något som får dig att må bättre :) Kram 

Undrar också om det här med pH-mätning? Hur fungerar det?

grandma
11/7/13, 9:27 PM
#16

 Lite om tryckmätning och ph-mätning.

http://www.erstadiakoni.se/sv/sjukhus/patienter/Kliniker/Medicin/Endoskopi/Tryckmatning/

http://www.gastrolab.net/ksqoeshtms.

Jag mår väldigt väldigt illa alltför ofta och trots att jag har Hiatusbråck(reflux) så är jag inte alltid så sur i magen att jag känner det men illamåendet tror jag är ett av tecknen på att den delen av magen inte mår som den ska. Ph-mätningen och tryckmätningen har jag gjort och de är inte alls besvärliga att utföra. När de går ner med den smala sonden så gör de det genom näsan och man får inte alls mycket ulkningar. Jag är extremkänslig🙂. Till er som mår illa jämt och ständigt kanske det är på sin plats att be om att få göra en sådan undersökning.

Mycket illamående kommer också från gallan eller när man är förstoppad. Min nedre magmun verkar ibland öppna sig för långsamt och för det fick jag en tablett som heter Motillium som man tar i samband med måltid. Den tar jag bara när jag märker att magmunnen inte öppnar sig som den ska. Kul läge va? Övre magmunnen ständigt på vid gavel och den nedre vill vara stängd 😉.

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

Imaginepower
11/10/13, 2:07 AM
#17

Hej! Såg din tråd och kände direkt att jag var tvungen att skapa en användare och berätta min historia. Dels för att uppmärksamma hur illa behandlad jag blivit och för att förhoppningsvis ge dig (och andra) kämparglöd till att fortsätta begära hjälp.

För 3 år sedan vaknade jag upp efter en utekväll med ett sjuhelvetes (om ni ursäktar mig) illamående. Jag hade aldrig haft lätt för att må illa och hade lite av "stålmage" och hade inte kräkts på säkert 10 år, så för mig var det väldigt ovanligt. Självfallet antog jag att det var en dålig bakfylla och försökte att sova bort hela dagen istället. Denna bakfylla gav dock aldrig med sig, så efter ett par dagar ringde jag sjukvårdsrådgivningen som genast sa att jag troligen led av magkatarr. "Jahapp, bara att behandla mot det då", tänkte jag i tron om att mitt jobbiga illamående som gjort mig sängliggande i dagar snart var över. 

Efter två veckors behandling så hade inte illamåendet gett med sig alls. Jag valde då att vända mig till min vårdcentral för att få hjälp, någon var ju tvungen att hjälpa mig? De kunde väl inte låta en människa gå runt och må såhär illa i veckor utan att reagera? Haha, om jag då bara visste…

När jag fick träffa min läkare stod han bara framför mig med armarna i kors och sa: "Jaha, illamående står det här. Du är väl gravid", sa han. Jag åt p-piller och hade nyligen haft mens, så nej, det visste jag ju att jag inte var. Nej då, jag skulle kissa på en sticka. Nähä sedär, jag var inte gravid. hoppsan. Då utspelade sig följande konversation (som jag aldrig kommer att glömma):

- "Jaaa…. Vad hade du tänkt att jag skulle kunna göra?", sa doktorn med otroligt otrevlig och arrogant ton.

- "Ja, förhoppningsvis få mig att sluta må illa", svarade jag ganska osäkert.

- "Ja, men det kan jag inte förstår du väl? Du har reflux, så du får lära dig att leva med det".

Sedan vände han ryggen till och gick ut ur rummet. Jag var i chocktillstånd. Sa han precis att jag skulle må såhär för alltid?

I ett års tid så åt jag alla möjliga magsyrestabiliserande mediciner som fanns. Jag ville så fruktansvärt gärna sluta må illa. Vissa dagar, ibland till och med någon vecka, mådde jag tillräckligt "bra" för att orka gå på affären eller föra en konversation med någon. De flesta dagar var jag dock sängliggandes och tappade matlusten helt och blev mer och mer deprimerad. Tillslut började jag gråta flera gånger per dag och kände en sådan står hopplöshet att jag bara ville dö. Hur skulle jag kunna leva såhär?

Tillslut så tvingade min (älskade) mamma mig tillbaka till en ny vårdcentral. Där fick jag ett bättre bemötande, men läkaren var väldigt konfunderad över vad det egentligen var jag led av. Blev lite runtskickad till olika läkare inom vårdcentralen, men ingen verkade ha några svar. Tillslut blev jag så dålig, och hade under året tappat nästan 25kg, att jag var tvungen att läggas in på MAVA (akutmottagningen för medicinkliniken) med dropp. Jag hade brist på allt möjligt pga. min otroligt enformiga kost (mest släta soppor) och hade svimmat ett par gånger på en vecka, troligen av näringsbrist.

Väl där klev en kvinnlig läkare in i rummet och presenterade sig. Hon ställde några snabbar frågor till mig och började prata om min psykiska hälsa. Dum som jag var så berättade jag att jag har en borderlinediagnos och hade ångestproblematik i yngre ålder. Där var jag dömd, där slog hon fast att mitt illamående var psykiskt - att det var ångest, och att jag hörde hemma på psyk och inte på medicinkliniken (detta var något jag senare kunde läsa när jag begärde ut min journal).

Hon lät mig visserligen gå igenom en mängd undersökningar, men det var för att hon ville övertyga mig om att jag led av något psykiskt, inte fysiskt (något jag också själv fick läsa senare). Vid koloskopin som utfördes hittade hon t.ex mystiska prickar i min tarm ("verkligen jättemycket prickar" som hon skrivit i journalen) som hon sa berodde på att jag tydligen överanvänt laxermedel. Problemet? Jag hade ALDRIG använt laxermedel. Självfallet trodde hon mig inte, utan påpekade säkert 5 gånger på 10 minuter att prickarna skulle försvinna om jag slutade med laxermedel. Tillslut skickade hon en remiss till psyk och min vårdcentral skickade mig på KBT på min läkare på medicinklinkens begäran. Hennes motivering var att hon ansåg att jag behövde mer hjälp än "bara från psyk", utan jag skulle gå både på KBT hos en privat psykolog via VC och gå till psykiatrin på sjukhuset för att behandla min "ångest". Jag kunde senare läsa i journalen att hon bland annat skrivit att jag (jag citerar) "var för glad för att vara sjuk, att jag upplevdes som glad och glättig".

Där bröt jag ihop totalt. Jag har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt. Hon förnedrade mig totalt och trodde inte på ett ord jag sa. Det spelade ingen roll vad jag sa, hon hade redan bestämt sig. När jag senare låg hemma i min säng och storgrät (som vanligt) så fick jag nog. Jag ringde min mamma och sa: "Nu åker vi till psykakuten. Om det är ångest jag har så måste jag ha en jävla massa ångest nu då". Tack gode gud för att jag tog det beslutet.

Väl där så möts jag av världens snällaste läkare. När jag fick sätta mig ner med honom kunde jag knappt prata pga. mitt illamående (så min mamma fick fylla i mycket) och han såg verkligen på mig hur jag led. Han ställde en sopkorg framför mig, tittade på mig berättade att han inte alls kunde se någon ångest. Det han såg var en tjej som var sjuk, en tjej som behövdes tas på allvar. Jag bröt nästan ihop av lycka.

10 minuter senare hade denne underbara läkare hittat en ovanlig (och vanligt feldiagnotiserad) diagnos som heter Cyclic Vomiting Syndrome. När han läste upp sjukdomens symtom så slog det mig: DET DÄR ÄR JAG! Även om mitt största problem inte var kräkningar, utan mitt handikappande illamående, så var det så jag. Han höll med. Han skrev direkt ut medicin som han läste hjälpt andra patienter med CVS (neuroleptika, i mitt fall Saroten) och sömntabletter (eftersom jag inte fått en hel natts sömn på 2 år pga. illamåendet). Han gav mig en lapp med sin mailadress och telefonnummer och sa att jag skulle höra av mig om hur det gick och att jag skulle hänvisa till honom om min läkare fortfarande inte lyssnade.

Efter några dagars behandling med Saroten var mitt illamående borta. Puts väck! Helt plötsligt fick jag mitt liv tillbaka. Jag kunde vara ute och gå utan att få kvälvningar, jag kunde äta mat igen och det bästa av allt: Jag fick mitt sociala liv tillbaka (vilket också gjorde att min depression försvann).

I dag, 1 år efter detta, jobbar jag och lever ett fullständigt normalt liv. Ja, jag kommer att få äta denna medicin i resten av mitt liv - men det är så värt det. Jag kan fortfarande få perioder då jag mår illa (oftast kring mensen), men långt ifrån så illa som förut. Jag kan fortfarande fungera och nu vet jag ju att det kommer att gå över efter ett par dagar. 

Och min läkare på medicinkliniken? Henne bad jag dra åt helvete. Hon hörde av sig efter 3 månader och ville göra en ny gastroskopi. Jag ringde upp och sa att jag aldrig mer ville ha med henne att göra på ett mindre fint sätt, kan man säga.

Så, min poäng:

GE INTE UPP! Kämpa till någon lyssnar. Slåss för att få det du anser att du behöver!

/Alexandra, 25 år.

grandma
11/10/13, 12:33 PM
#18

Alexandra, det var något av det mest hårresande jag hört vad gäller dålig behandling från sjukvården. Blir så upprörd å dina vägnar. Jag kan bara beklaga att du blivit så oerhört illa bemött men måste också gratulera dig till att äntligen fått hjälp och fått träffa en förstående läkare som lyssnat på  dig. 

Läkare är ju inga övergudar som kan allt och ibland är det svårt med magar, men den oerhörda arrogans som du blev bemött med är skrämmande. Varför inte skicka detta till läkaren och dennes chef? Kanske skönt att de får veta så att de förhoppningsvis lär sig något. 

Jag har en bekant som är chef över en vårdcentral. Han sparkar läkare som får för många anmälningar för att han anser att man ska lyssna på patient, inte vara arrogant och ta hjälp om någon annan om man inte klarar det själv. 

Jag är verkligen jätteglad för din skull att du mår bättre, jag tackar för ditt inlägg för det kan säkert hjälpa många andra som lider av liknande illamående. 

//Grandma

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

Malincharlotte
11/11/13, 12:27 PM
#19

Åh fy vilken hemskt historia :( ja har också problem med illamående men långt ifrån så starkt som du beskriver. Känner ändå igen mig i hur läkarna bemött dig. Hur förnedrande och hopplöst det känns när de tror att det sitter i huvudet och till slut tror man nästan på det själv!!! Mitt mående har också lett till depression och svår ångest för att ingen har kunnat hjälpa mig… :( Frågan är om du tror att man kan ha samma diagnos i lite "mindre dos"? Eller måste man kräkas och så för att det ska kunna stämma? För det gör jag nämligen aldrig. Har skrivit ett eget inlägg som jag döpt till "Kroniskt illamående" om du är intresserad. 

Tacksam för svar! /Malin 🙂

Malincharlotte
11/11/13, 12:31 PM
#20

Också en fråga till Grandma. Tror du det är någon idé att genomgå en sk pH-mätning om magsyrehämmande tabletter (omeprazol och losec) inte alls gett någon effekt för mitt illamående?

Annons:
grandma
11/11/13, 9:35 PM
#21

Vet inte Malincharlotte, hur stor idé det är men losec hjälper inte alltid mig heller. Då kan man ju i alla fall utesluta det om inte annat.  Om du har andra vägar du vill prova först, så gör det.🤔

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

vonborg
12/29/13, 11:40 PM
#22

#17

Glad över att du mår bra igen!!!!!!!!!!!!!!!
Ska kolla med min läkare om detta. Tack! har samma problem som började med för mycket alkohol och en evig bakfylla i snart 1.5 år.

Du gav mig mycket inspiration! Tack ! Kämpa!

Denna kommentar har tagits bort.
vonborg
2/23/14, 7:01 PM
#24

(Se #17 också.
http://magotarmsjukdomar.ifokus.se/discussions/5201b6f9ce12c4629f00044b-konstant-illamaende#17)

Hejsan allihopa. Har fått bot på mitt illamående!!

Kolla upp CVS (cyclic vomiting syndrome) och fråga din läkare efter SAROTEN. (amitriptylin)

Detta kan vara botemedlet för många och kan rädda extremt många liv. SKICKA VIDARE FÖR FAN I HELVETE.

Jag har fått mitt liv tillbaka. :DDDDDDDDDDDDDDDDDD

PS. 
OBS OBS OBS OBS
Det är nödvändigtvis inte CVS. Kan vara något annat.Jag har ej fått diagnosen men saroten funkar. Har inte mått illa nästan hela 2014. Men forsätt forska och ge inte upp. CVS eller inte, meddela mig om ni snarast fixar ert problem (konstant illamående) eller kommer på den "riktiga orsaken" om det nu finns någon förutom CVS-sjukdomen)
PM:a mig så svarar på frågor och diskuterar illamående under långa perioder. Tack och hej.

grandma
2/23/14, 9:38 PM
#25

Hahaha så underbart roligt att höra. Det här ska jag kopiera och spara. Det låter ju helt fantastiskt och du måste verkligen ha fått ett nytt liv.

Jag tror att det är många fler som kommer att bli glada nu.

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

PeachyAlice
4/24/14, 12:44 PM
#26

Vänta, har folk faktiskt kommit på en lösning??

Jag läste på lite om Saroten och det är mot depression, alla såna mediciner har i princip illamående som bi-effekt, antar att ingen känt av det om symptomen blivit bättre? Kan man få detta utskrivet av vilken läkare som helst?

grandma
4/24/14, 9:10 PM
#27

Ja det har visat sig att Saroten hjälper mot just CVS. det är helt fantastiskt vilken hjälp de fått.

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

Annons:
gottaknowsome
5/14/14, 10:45 PM
#28

Hej! Det är jag som är "Imaginepower" (kommer inte ihåg inloggningen eller vilken mail jag använde, så tänkte passa på att svara nu när jag ändå skapat en användare). Jag ville bara säga att det låter underbart att Saroten hjälpt!

Jag medicinerar än och mår fortfarande likadant. Vilken läkare som helst kan skriva ut det, så diskutera med er läkare om ni vill testa och se om det fungerar för er. De kan ju vara skeptiska då det är något många inte är medvetna om kan hjälpa eller varför, så man kan behöva förklara och berätta att det hjälpt andra. Ingen vet HUR saroten egentligen hjälper - Men det hjälper många!

Jag själv har inga biverkningar alls, men det är olika för alla. Det enda sättet att få veta är ju att testa, egentligen. 

Lycka till allihopa! :)

PeachyAlice
6/21/17, 11:44 AM
#29

Jag drar upp den här tråden. Jag har nj tagit saroten i 1.5 år, och mår fortfarande illa. Hur är det för er andra? Någon som fortfarande är aktiv? Andra som har samma besvär?

Upp till toppen
Annons: