Annons:
Etikettibs-irritable-bowel-syndrome
Läst 5182 ggr
Malinolsn
2016-01-31 20:05

Arbetssituation? Af/fk?

Hej hej! Jag är ny i här på sajten och har lite frågor som handlar om hur man kombinerar sina magproblem med jobb.

Jag lider av konstaterad IBS sen ca 10-15 år tillbaka, och har provat alla möjliga läkemedel, kostomläggning mm, utan att något har hjälpt. Ofta har jag inte ens "bra" perioder med min mage, utan jag har konstanta problem. Efter varje måltid måste jag springa på toaletten, jag får diarre, gaser och olidliga kramper som gör att jag blir liggandes i timmar efter måltider. Under min uppväxt då jag gått på vanliga skolor har jag aldrig ätit frukost eller lunch, för då har jag helt enkelt inte kunnat ta mig iväg till skolan. Det har väl funkat sådär, men i längden fungerar det ju inte att gå utan energi så länge, speciellt inte om man ska ha ett arbete. 

Nu är det nämligen så att jag snart ska ge mig ut på arbetsmarknaden, men jag har ingen aning om hur det ska gå till då jag blir så pass begränsad av min mage. 
Jag är snart färdig på gymnasiet, där jag har läst på distans eftersom jag inte klarade av vanliga gymnasieskolor pga min mage. Jag har under det senaste året jobbat som vikarie på en förskola där jag har trivts otroligt bra, vilket jag har tyckt fungerat eftersom jag har kunnat tacka ja till de pass som jag har klarat av, dvs. förmiddags pass då jag inte behöver äta något förrän jag kommer hem efter mitt pass. Hel-dagar är helt uteslutet, det orkar min kropp inte med. 

Nu undrar jag helt enkelt hur man löser en arbetssituation utefter detta, har ni några idéer? Givetvis vet jag att jag måste kontakta arbetsförmedlingen och försäkringskassan, men hur ställer de sig till detta? Finns det någon hjälp man kan få av dem? 

Så som jag känner det, så finns det ingen arbetsgivare som "vill ha" någon med mina problem, varför skulle de anställa någon som är sjuk och enbart kan jobba förmiddagar? Hur ser det ut med lönebidrag/arbetsträning, vad finns det för kriterier för detta? Känns som att det är enda sättet någon arbetsgivare skulle ta emot mig på… Och jag har som sagt aldrig varit fast anställd tidigare, så några pengar går väl knappast att få. Känner mig så villrådig, och allt detta är så nytt för mig. 

Hoppas någon tar sig tid att läsa mitt inlägg, och kanske har några tips och råd? :)

Annons:
Aleya
2016-01-31 20:40
#1

Har själv endometrios somt IBS.

Så jag vet hur det är dels att ha ont varje dag i magen och sedan få ibland kuta som en idiot på dass. Men jag jobbar 100% (jag vet inte om jag måste gå ner till 75 i framtiden, men det får tiden avgöra.

Jag hade kontaktat ams redan nu och börja höra mig runt. Tror dom har en frågelåda. Samma med fk, skriv och fråga.
Så vet du vad du ska fråga om när du väl skriver in dig. det är mitt tips

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Malinolsn
2016-01-31 20:44
#2

Tack! Ska kolla upp det :) Har hört så mycket skräckhistorier om fk, så jag drar mig lite faktiskt. Rädd för att inte bli trodd, bli dåligt behandlad osv…

Aleya
2016-01-31 20:47
#3

#2 fast du får räkna med att det måste finnas en läkare som skriver intyg.
Men det är ju ett senare problem.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Malinolsn
2016-01-31 20:52
#4

#3 Ja, absolut! :) Det är jag medveten om, ska få en tid hos en magspecialist eftersom de nog vill ha en ny utredning av mig innan de ens överväger att hjälpa mig på fk.

grandma
2016-02-04 22:34
#5

Jag föreslår att du kontaktar Dr Peter Benno i Stockholm och försöker få en faecestransplantation. (Mer att läsa i ämnet kan du söka här på iFokus )Jag och flera med mig har blivit så mycket bättre att det känns som man fått ett nytt liv. Min IBS var förmodligen antibiotikarelaterad för jag när jag var 13 år fick jag en massa upprepade behandlingar p.g.a halsfluss. Halsfluss är lika med streptokocker som måste behandlas. Då började i alla fall mitt helvete och det skulle dröja tills för ca 2 år sedan innan jag började förstå och kämpade för att få en transplantation. Jag tog två cocktails som de förde ner via ett gastroskop som man får svälja och så släpper de bakterierna i tolvfingertarmen.  Lätt  som en plätt! Det hela tog 5 minuter och jag gick därifrån direkt. En vecka senare gjorde jag om samma sak och sen tog det ca 1½-2 månader innan jag insåg och vågade tro på att jag blivit bättre. Det finns de som gör transplantationerna som ett lavemang men då når ju inte bakterierna tunntarmen och mycket av vårat magelände börjar faktiskt redan där.

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

Malinolsn
2016-02-04 22:50
#6

#5 Oj, tack för tipset! Har alltid haft problem med halsinfektioner, vilket nu resulterat i kronisk halsfluss.. Har dock inte ätit så mycket antibiotika för det, då det alltid kom tillbaka igen efter avslutad kur, och jag ville därför inte proppa i mig massa mediciner så jag låter det läka ut själv. Fick halva halsmandlarna bortop. för de trodde det skulle räcka, vilket det såklart inte gjorde, blev bara värre. Så nu väntar jag på ny tid :) Men ska kolla upp det du tipsade om, tack så mycket! :)

Annons:
grandma
2016-02-05 08:41
#7

Aj då , betahemolyserande streptokocker läker inte ut sig själv  utan kan ge allvarliga komplikationer. Det kan inte vara det du har haft och varför opererade de bara bort halva halsmandlarna.?  Låter helt knäppt, det trodde jag de bara gjorde på patienter med snarkproblem.

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

nypisnina
2016-02-06 16:11
#8

Jag har själv stora problem med min mage, inte utredd men många av mina symtom är väldigt lika IBS, jag har dessutom reumatism och har haft fruktansvärda skov de senaste åren och det har inte gått att jobba som vanligt pga det. Jag håller just på att söka jobb för att jag vill byta jobb och jag är väldigt orolig över att min reumatism ska ställa till det och undrar såklart hur en ny chef skulle ställa sig till det om jag är borta mycket i skov… Det är inte lätt att vara kroniskt sjuk och få jobb, men var ärlig med det hos arbetsförmedlingen, det var jag innan jag fick mitt nuvarande jobb, de hjälpte mig så att jag fick söka jobb som passade mig.

Problemet med min mage har visat sig mer och mer nu eftersom jag vantrivs något oerhört, att man inte mår bra psykiskt slår ju alltid ut magen.
Men jag gör så just nu att jag kör periodisk fasta, jag är medveten om att det inte passar alla, man ska passa sig lite om man har ätstörningar och så men för mig passar det utmärkt.
Jag äter inget förrän efter jobbet och då får jag i mig hela mitt dagsintag på eftermiddagen och kvällen. Min mage håller sig bra under tiden på jobbet och när jag kommer hem kan jag äta i lugn och ro och blir min mage kaiko så kan jag göra mina business i lugn och ro hemma. Även det stressar mig på jobbet eftersom man aldrig vet hur det kommer låta eller hur länge man ska sitta. Det är pinsamt eftersom vi har så få toaletter på många anställda.
Så det funkar oerhört bra för mig. Periodisk fasta har många hälsofördelar så man ska inte vara rädd för det, men man ska som sagt vara väldigt medveten om att det inte passar alla.
Mig passar det bra och min mage mår bra av att vila från att få mat precis hela tiden.

Malinolsn
2016-02-08 01:47
#9

#7 Dom trodde som sagt att det skulle hjälpa, av nån anledning. Vet inte om det blev någon miss i kommunikationen nånstans. Först var det sagt att allt skulle bort, när jag sedan kommer dit på op.dagen och får massa piller så kommer helt plötsligt läkaren och fullkomligt övertalar mig till att först prova med att bara ta bort halva… Där och då ville man inte (orkade inte heller för den delen) börja argumentera och ifrågasätta osv. Litade väl på att dom visste bäst antar jag :/

#8 Usch, det låter inte kul :( Periodisk fasta har jag använt mig av under hela min uppväxt, men det funkar inte för mig längre. Får jag inte mat förrän fram mot sena eftermiddagen/tidig kväll så ballar magen ur för det också.. 
Lycka till och tack för tipsen :)

Urhasten
2016-02-10 11:17
#10

Jag lider av Ulcerös Kolit och är utredd. Utredningen började 2011 och fick fastställd diagnos 2013. Då pluggade jag på gymnasiet och det gick knappt. Om det inte vore för nära vänner som hjälpte mig med läxor och uppgifter så hade jag inte klarat det. Då hade jag ett akutanfall.

Mina skov går i perioder. Jag har varit symtomfri till och från vilket har varit väldigt lyckosamt för min del. Jag är ganska envis med att ge mig livslycka trots min diagnos och jag lyssnar oerhört noga på min kropp. Minsta lilla av yrsel, buksmärta, förkylning, halsbränna, ont i kroppen eller annan ohälsa, ser jag till att vara hemma från jobbet. 

Jag arbetar 100% och det fungerar relativt bra. Vart jag jobbar och vilken stressgrad yrket har spelar stor roll. Yrket i sig behöver inte vara stressigt, men ingen arbetsplats är helt fri från stressiga händelser eller dylikt. Jag fruktar också vad jag ska ta mig till den dag jag helt enkelt inte klarar av att arbeta på grund av ett skovanfall. Jag vet inte vad jag ska göra, för jag är rädd att gå ned i tjänst, jag är rädd för sjukhuset och rädd för alla undersökningar som mest känns förnedrande. Och då är jag ganska duktig på att hantera det hela psykiskt. Ändå är jag rädd. Det är som att ångesten i sig själv utlöser ett skovanfall automatiskt…

Ledsen om jag kapar tråden, men poängen med att jag skriver är för att du ska veta att du inte är ensam.

Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️

Malinolsn
2016-02-10 13:23
#11

#10 Tack för ditt inlägg! Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver om rädsla, och du kapade absolut inte tråden❤️

martinasmage
2016-03-03 14:00
#12

Angående att arbeta med magproblem.  Har inte fått diagnos än men kan vara mikroskopisk kolit.  Har haft problem med frekventa och akuta toabesök i ca fem månader. Ska själv tillbaka till jobbet i nästa vecka efter att ha varit sjukskriven i en månad. Fortfarande måste jag springa på toa alla tider på dygnet upp till 5 ggr/dygn (får vara glad om jag hinner fram).Vågar inte gå någonstans där toalett inte finns. Känns väldigt oroligt att gå tillbaka till jobbet nu. Har liksom Malinolsn tänkt jobba halvtid och vara sjukskriven halvtid. Kan fungera om jag stiger upp tidigt, äter frukost, går på toa (brukar vara ett antal ggr på morgonen) och är på jobbet ca kl 12. Tänkte låta bli att äta lunch och inte äta någonting på eftermiddagen förrän jag är hemma igen på kvällen. Så, Malinolsn, du funderar på att lägga upp arbetsdagen tvärtom, dvs. inte äta någonting på morgonen, jobba förmiddagen och äta när du kommer hem, efter lunchtid. Kanske kan fungera. Frågan är ju om man orkar gå utan mat så länge och hur bra arbetsinsats man kan göra utan näring. Vill gärna få tips från er andra hur ni löser det på jobbet!

grandma
2016-03-03 18:37
#13

Som sagt, Jag ändrade mina matvanor och går på Lchf sen 2 år. Visst händer det fortfarande att jag kan få lite besvär men då kommer jag hellre försent än stannar hemma en hel dag. Det gick inte över en natt även om jag märkte skillnaden redan efter en vecka men efter 6-8 månader så var jag fri att gå utanför dörren utan att ängsligt fundera över toaletter och om jag hade nån tia i fickan. Vet nu så många som blivit bättre med ändrad kost men man måste ju vilja det. Ingen annan kan tvinga en.

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

Annons:
Malinolsn
2016-03-03 20:18
#14

#12 Jag är så himla van med att inte äta under förmiddagen, och har inte märkt av något negativt av det, så för mig funkar det :) Men alla är ju som sagt olika. 

#13 Vad bra att du blivit bättre av lchf! :) Det är dock inte något alternativ för mig, men kan tänka mig att det är jättebra för kroppen och funkar för många, och det är ju bra :)

martinasmage
2016-03-04 09:54
#15

Vet inte om jag ska prova någon diet,  t. ex. lchf eftersom jag inte har fått någon diagnos än. Kan kanske bli ett alternativ senare. Låter ändå hoppingivande att skräcken för att inte nå en toalett i tid kan gå över med tiden. Men 6 - 8 månader låter så länge.

Och jobba en halv dag inklusive restid utan mat eller dryck (förutom vatten och te)…  Kanske kan funka om man inte har ett så fysiskt krävande jobb.

Malinolsn
2016-03-04 11:29
#16

#15 Jag är vikarierande barnskötare samt hästtjej sedan barnsben, varit ute på mycket hästtävlingar (utan frukost/lunch) osv vilket är fysiskt krävande, så en omöjlighet är det inte :)

martinasmage
2016-03-06 21:53
#17

Att vara barnskötare och hålla på med hästar är fysiskt. Låter ungefär lika fysiskt aktivt som det jag arbetade med innan jag blev sjukskriven.Då jobbar du alltså bara förmiddagar när du vikarierar som barnskötare?

Malinolsn
2016-03-06 22:01
#18

#17 Ja, precis. Jag tackar ja till de pass jag känner att jag kan ta :) Men vill ju inte vara vikarie resten av livet, vill ju liksom ha något stabilt och det är där jag känner att problemet kommer..

Urhasten
2016-03-08 08:49
#19

Jag blev väldigt begränsad av min mage, har precis kommit in i ett till skovanfall. Det var som värst när jag och min sambo åkte bort och hela första dagen spenderade vi på hotellrummet för jag hade kolikanfall (förstoppning, buksmärtor från helvetet och det tog ett tag innan det släppte och jag fick springa på toan), samt var helt utslagen på grund av hur hårt kroppen arbetade för att bli bättre. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Då sökte jag min läkare via Mina Vårdkontakter söndagen, fick svar dagen efter och hade ett akutläkarbesök redan tredje dagen.

Bara läkarbesöket var extremt tungt. Jag brast i gråt och grät mig igenom hela i princip. Det var så skönt att blotta alla sina känslor och det som hämmar mig från att leva det liv jag önskar. Bara att de lyssnade och förstod gjorde att all ångest, nedstämdhet och nervositet lugnade sig oerhört mycket. Nu får jag hjälp och har fått remiss till kurator som är specialiserad på psykisk hälsa + UK-livet. Sedan gjorde vi en plan för hur vi ska behandla mig på bästa sätt, små steg i taget. 

Det är så viktigt att söka hjälp när man är i behovet av det. Våga söka hjälp och diskutera med VC, läkare, etc!

Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️

martinasmage
2016-03-09 21:02
#20

Så bra att du fått remiss till en kurator. Hjälper så mycket om någon lyssnar. Helst ska det vara någon som förstår också. Upplever att varken min läkare på vårdcentralen, min arbetsgivare eller försäkringskassan förstår vad det handlar om och hur det känns. Verkar vara väldigt svårt att föreställa sig hur akut ett akut toabesök är. Att man ibland faktiskt inte hinner fram.. Det är mitt största problem.

Annons:
Upp till toppen
Annons: