Jag har haft bekymmer med mage och tarm i många år, i alla fall iöver 20 år. Idag är jag 41 år. Jag hade bekymmer med svidningar i magmunstrakten och sura uppstötningar redan i 17 års åldern. När jag var 23 år gjorde man en gastroskopiundersökning som visade på magmunsbråck och ärrbildning i tolvfingertarmen. Någon åtgärd, förutom förmaningen att gå ner minst 15 kg i vikt, satte man aldrig in.

När jag var 26 år hade jag så pass stora problem att jag sökte en specialist på mage/tarm som efter gastroskopi konstaterade detsamma och jag började behandlas med något Losec-liknande preparat kallat Lanzo, vilket funkade bra. Dock har rapningar varit ett signum för mig större delen av mitt vuxna liv. När det varit som värst har de låtit som om de bottnade någonstans i knätrakten. Ytterligare gastroskopiundersökning gjordes i samband med gallproblematik varefter jag senare genomgick en galloperation. Medicinerna har sedan ersatts av diverse läkemedel där Omeprazol varit den jag haft de senaste åren, förvisso av olika fagrikat för varje gång jag hämtat ut nya. Från kirurgiskt håll har man menat studierna från operation varit för dåliga varför man låtit mig äta medicin regelbundet istället. Under de senaste åren har jag också fått IBS konstaterat, dock utan en utredning. Jag får helt enkelt hålla koll på var jag har en toalett var jag än rör mig då avföringen är lös och där tömning ofta påkallas i direkt anslutning till att jag har ätit.

Tilläggas bör att jag är mycket hypokondrisk och är ständigt orolig för att få "dödsbudet" oavsett vilken åkomma det gäller.

De senaste 2 veckorna har rapningar tilltagit i styrka och mängd och jag har en "sugande" känsla strax ovanför naveln. Jag kan inte påstå att jag mår illa och jag har inte ont. Om jag kollar på nätet så skulle det kunna vara magkatarr eller något sådant men det ska man väl inte kunna få om man redan äter Omeprazol?

Jag är fullständigt tillintetgjord av oro. Någon annan med erfarenhet här som kan, om inte stilla min oro, så i alla fall ge mig en ny infallsvinkel istället för det katastroftänkande som dominerar mitt sinne. För övrigt känner jag mig förhållandevis pigg… nåja, i alla fall inte tröttare än vanligt :-)

Jag tycker att det är så otroligt jobbigt att gå till läkaren men inser väl att jag måste…