Hej på er. Nu kommer ni att få en lång sjuk historia och jag hoppas någon kan säga något om vad det kan röra sig om, kanske någon som känner igen sig?

Börjar från början. Redan som liten, 5-6 åring hade jag ofta ont i magen och fick fara in till sjukhus för undersökning, utan att vad jag vet de någonsin hittade något. Kan också ha varit för att få uppmärksamhet när mina föräldrar var mycket upptagna med jobb, studier och två småbarn. Jag vet inte. Hursomhelst, i tonåren hade jag ofta ont i magen, började hålla mig till laktosfri kost då och märkte väl nog någon förändring men det blev inte helt bra. Jag hade ofta ont i magen, det var aldrig några riktigt våldsamma smärtor så jag brydde mig inte så mycket om det, vänjde mig helt enkelt. I slutet av högstadiet och hela gymnasiet hade jag lite feber nästan varje dag, bara runt 37, men jag visste av det och kände mig sjuk hela tiden. Var flera gånger till läkare då, men det ända jag fick var någon dags sjukskrivning för "influensa" och att de tog blodprov som inte visade något alls.

Jag vänjde mig vid detta också så småningom, kan tilläggas att för det mesta när jag provar feber har jag temp mellan 35 och 36 grader.

Sen stressade jag rätt mycket sista året gymnasiet, med skrivningar, deltidjobb och skola. Efter gymnasiet tog jag ett mellanår och jobbade, var stressad över det, var hela tiden utan pengar när jag hade avbetalning på ett lån och en häst att sköta, och relationer som inte var på bästa sätt.Hela den här tiden var jag ofta sjukskriven pga. av att jag var så slut och trött och hade stegring. Sökte in till utbildningsprogrammet för att bli Socionom hösten 2009 och slapp in på en reservplats strax innan skolan började, hade redan planerat annat eftersom jag inte sluppit in först men ändrade mig och for i skolan. Hade knappt med pengar, en häst att sköta 1 mil hemifrån och heltidsstuider + jobb.

I november 2009 blev jag opererad för mina tonsiller. Det blev inflammerat och jag fick åka in igen och var på sjukhuset i en vecka med antibiotika och starka värkmedeciner. Det här tog ganska hårt på kroppen, eftersom jag inte heller åt  på en vecka.

Januari 2010 och skolan skulle börja igen, var väldigt trött men försökte orka i väg till gymmet och träna iallafall, men det gick inte! var helt slut. Även i december hade jag varit trött, men inte fullt lika trött som jag var nu. Oktober - december tränade jag 5 dagar i veckan.

En dag i januari skulle jag och jobba men var alltför trött för det. Kände mig så slut att jag inte ville köra bil och knappt orkade gå, kändes som om det var ostadigt på något sätt. När jag var till läkare för sjukintyg berättade jag om mitt hjärta som slår så snabbt ibland, att det ibland hugger till och att det gör ont. De tog ekg, vilket de också gjort tidigare och här syntes en eventuell förändring, men läkaren var inte säker. Hon bad mig lägga mig ner och tryckte på min mage. Då började jag gråta. Det gjorde ont när hon tryckte, på flera ställen, trots att jag inte kommit dit för magont skickade hon mig till aktuen då och jag blev inlagd på sjukhuset. Jag fick en apparat kopplad till mig så de såg mitt hjärta på en skärm i personalrummet hela tiden, och en massa blodprov togs. Vid den här tiden hade jag haft rött blod i min avföring i ca 2 veckor, men bara väldigt lite.

På morgoonen kom läkaren och ville ta ennu mera blodprov och sa att jag hade anemi, dvs. blodbrist och att även några andra värden inte var helt perfekta. Han trodde anemin hade med min mens att göra. Jag beslutade mig att för säkerthetsskull berätta om att jag haft lite blof i avföringen, vilket jag inte trodde var något farligt tidigare. Han skickade då remiss till tarmundersökning och holter undersökning som skulle kolla mitt hjärta. Jag for hem den dagen, fick järnmedecin Obsidan och Nexium för att skydda magen lite.

Var fortsättningsvis väldigt trött och svag, "borta" på något sätt, inte ritkigt vid medvetande och känslomässigt svag. Hade hård mage och diarre om vartannat efter att jag börjat med järnmedecinen, och avföringen var alltid mörk. Ibland kom det blod och det gjorde alltid ont att vara på toaletten, ibland kom det rött blod som jag tror är från ändtarmen någonstans eftersom det gör så ont där. Efter toalett besök kändes tarmen tömd, och ändå ca. 5 min efter behövde jag på toaletten igen. Har också haft mycket gaser i magen, vilket jag inte haft problem med tidigare. Och magen började göra jätteont om jag inte fick ut det.

Ca 2 veckor efter sjukhusbesöket for jag in till akuten igen. Mamma ville ha dit mig för att jag hade berättat att det fortfarande kom blod med avföringen, nu också tillsammans med avföringen ner i byttan. De undersökte ändtarmen med ett finger, men inget sår där. Fick då brådskande remiss till koloskopi. Blodvärdet hade heller inte blivit bättre trots att jag tagit två tabletter Obsidan per dag.

En vecka senare blev det koloskopi. Ingenting hittat. På provtagningsbitarna (tror jag det var) hittade de lite förhöjt inflammationsvärde från tarmen, men det kunde enligt läkaren bara vara tillfälligt. I de avöfringsprov jag lämnat hade de hittat dolt blod.

Magen fortsatte göra ont, mycket luft. Ont långt nere i magen på båda sidor, runt naveln på vänster sida och ovanför, samt brännande känsla under revbenen, där det också gör ont ibland.

Gastroskopi blev nästa steg. Vid det här laget hade jag avslutat mina studier, slutat jobba och givit bort hästen på foder, orkade inte med någonting. Hjärtklappningarna, ont i hjärtat och huggen som de förkalrat med att det antagligen är någon muskel som gör ont, tungt att andas, yrsel, allt hade fortsatt och blivit värre. Även magen upplevde jag vara i sämre skick. Fick veta att mina blodvärden och andra värden hade alla blivit bättre, men fortfarande hade de hittat blod i mina nya avföringsprov.På gastroskopin hittade de ett ärr, ett magsår och bråck på magmunnen.

Det förklarar en del, men inte allt. Ska ännu på magnetröntgen för att se hela tunntarmen och så togs det provbitar från gastroskopin. Är ju eventuellt också lite utbränd, men jag vet inte..

Fick en medecin mot magsåret också, men har ännu inte märkt någon förändring alls. Vill ju sågärna orka träna och vara som vanligt, i skola, arbete, med kompisar osv.

Tacksam för svar! om någon orkar läsa.. ;)