Ja min berättelse sträcker sig från tonåren, nästan 20 år bakåt i tid. Jag har haft magbesvär hur länge som helst. Efter som tiden gick förvärrades mina problem progressivt.
Jag mådde illa hela tiden. Hadde aldrig någon hungerskjänsla. I stället för att bli hungrig fick jag en tom känsla och magknip. Om jag sen åt kunne jag räkna ner, sen fick jag magkramper och fick springa fort på toa. Jag kräktes sällant, men det kom gjärna snabbt "andra vägen".
I regeln var jag ofta lite "slemmig" och nån enstaka gong lite blod.
Efter som åren gick innsjuknade jag även med ledvärk. Därav mistänkte min läkare Ulcerös colit.

Hur många timmar jag har haft kamera inn nån kroppsöppning, hur många biopsiprover, blodprover, röntgen, bajs/kissprov och vad dom nu inte har gjort med mig, det har jag tappat räkningen på.

Det kunde iaf inte påvisas någon ulcerös colit.
Dom mistänkte Candida allergi, IBS, Chrons, Colon irritable, laktosallergi eller intolerans, glutenallergi eller intolerans, ägg, socker och jag vet inte vad. Jag har levt 6 månader utan det ena efter det andra i kosten. Ett år levde jag vegetarianer då dom trodde det kunne va något med kött och köttproteiner, sen levde jag ytterligare 6 månader som totalveganer då dom undrade om det även kunne va nåt med mjöl och animaliska produkter.
Dom värsta 18 månader i hela mitt liv får jag tillägga. Det gör jag ALDRIG om.

När jag sen fick diagnosen fibromyalgi började dom igjen kolla för IBS, då det inte alls är ovanligt att fibropasienter även dras med IBS, men fortfarande fanns inga tecken i min mage på nånting fel. Bakteriefloraen såg ut att va bra, det fanns inga fel bakterier heller.

Dom har trott det har varit kronisk magkatarr, inflamationer här och där, magsår och jag minns inte allt. Alla dom olika sorter mediciner dom har tryckt i mig, olika drycker, oljor och alt möiligt, hälsokostpreparater och ja…. Ingen hjälp. Under hela detta ökade jag dessutom jamnt och trutt i vikt utan att jag klarar fatta hur för enligt mätning av mitt blodsockersvärde skulle jag inte göra det, jag fick inte ut så mycket näring av maten så bråttom som den hadde gjennom mitt system! Ingen dietist eller läkare klarade fatta hur jag kunne klara gå UPP i vikt. Scan av fett och muskelvävnad avslöjade lite vätskebildning men inte något som skulle förklara min viktökning.

Jag upptäckte efter ett tag att vegetativa symptom hör med till fibro, blant annat problem med magen och jag avfann mig efter ett tag med att jaja, så har jag fibromage då, jag får väl bara leva med detta. Någon diagnos var inte möiligt att sätta på mig, bilder och biopsi visade frisk tarm, alla andra prover kunde inte säga nånting om vad som var fel. Det ända dom kunne säga var att jag var ovanligt kjänslig i magen. Tack det visste jag redan, jag behövde ingen läkare att säga mig detta.
Akut mag och tarminfektion är nåt som händer mig titt som tätt, men det går ju över på några dagar och sen är jag tilbaks till normalen som inte alls är så trevlig.

Men för et par tre år sen fick jag fler och fler berättelser i egenskap av att va Sajtvärd för fibro om folk som börjat utesluta eller skära ner på kolhydrater, alla som en utan undantag, och därmed fick kontroll på sina magproblem.

Ja, jag har ju provat alt annat tänkte jag, varför inte ge även detta en chans.
Jag slängde ur all pasta, socker, mjöl/korn, potatis, rotfrukter och belgfrukter. Inn med kött och kålsorter, yoghurt och alt möiligt lågt på kolisar.
Gubben hängde med på detta för att supporta mig.

innom 2 fantastiska veckor kände jag magproblemen ge vika for första gong på typ 15 år! Det var en sådan fantastisk kjänsla när jag for första gong gick på toaletten dag 13 och hadde fast mage att jag kan inte beskriva det ens.
Enbart av denna anledning är det värd för mig att för evig tid begränsa kolhydraterna i min egen kost. För mig var detta värkligne en trolldomskur som läkarna hadde svårt att fatta, men dom såg ju med egna ögon hur mina prover såg ut nu när jag kom tilbaks för att berätta jag hadde hittat nåt själv som fungerade.

Jag har fortfarande kjänslig mage och kan fortfarande få akut mag och tarminfektion om jag inte aktar mig när jag äter ute på hamburgermojor o så, men mina dagliga problem är bortblåsta så länge jag håller mig bara litegrann strikt.
Dom problem som numera kvarstår uppträder när jag har mina värsta fibroskov.

Efter så många år av problem måste det ju kännas fantasktiskt. Tur att du orka prova den sista dieten!

Jo det skal jag lova. Det händer sig jag fuskar från kosten i bland, och det brukar straffa sig snabbt. Råris eller fullkornsris tål jag rätt bra av "vita" saker, medan pasta och socker smäller värst.

Åh jag vet, jag brukar också fuska ibland. Det är värst med fett och en del grönsaker. Men visst straffar det sig.

Jag mår ganska bra i magen just nu.Men det har varit ett helvete under många år.Smärtor som varit obeskrivliga och många besök hos läkare,ibland akut med ambulans.När jag änligen fick diagnosen crohns efter många jobbiga undersökningar var det en sån lättnad.Jag hade knappt kunnat äta på en hel sommar och blev nästan smärtfri på en vecka med medicin.Härligt.Nu tycker jag det besvärligaste är akuta toabesök.Det är svårt att resa bort tycker jag.Vill gärna ha nära till en toalett. Tvärtemot vad många upplever så mår jag bäst av lite onyttigare mat.Fullkorn o sånt går inte alls.

kram

Hej! Jag har haft Morbus Crohn i 30 år och är även stomioperard. Har hela tjocktarmen borta och en bit av tunntarmen. Håller med #5 att fullkorn och sånt får man värk av. Fungerar inte. Har gjort många svängar på sjukhus och provat mycket mediciner. Bland de knepigast bieffekterna jag fått av medicin var när jag åt mycket Flagyl som gav stötar mellan tänderna. Försökt soman med öppen mun och när man då somnade till så åkte munnen igen och så fick man sig en stöt så man var vaken igen. Som tur var fick jag sluta med Flagylen för det hade ingen verkan. Ledvärk har jag också och värst på vintern.

Min mamma har chrons sjukdom.

Hon dricker olika naturdrycket som hon har fått utav specialistläkaren eller vad man nu ska säga på nån sätt.

Hon har väldigt ont i lederna och mycket mer. Hon kommer nog att bli medlem här ……

Hej!

Jag har en bror (27år) som har haft problem med magen sedan ca 10 år tillbaka, magont, diaree osv. Men det var inte förens nu i sommar som det blev allvarligt. Under en period kunde han knappt gå. Han har fått gå på massa undersökningar och dom har kommit fram till att det är Crohns sjukdom. Han har ätit kortison tabletter i ca 2 månader men det verkar som att det inte hjälper, då infektionerna i tarmen inte blir bättre. Nu ska dom operera, då jag tror att han har en jobbig fistel som bara blir värre och värre..  Fick höra av mamma att han fått nån typ av medicin som hämmar dom vita blodkropparna (?), det låter ganska allvarligt. Är det något som du också tagit? och hur farligt tror du att det är?

Det går inte att prata med honom om vad läkarna har sagt, han säger alltid att han mår bättre och att det är bra. Men mamma som var med på senaste läkarbesöket är väldigt orolig då dom sa att det inte blivit bättre och att dom inte riktigt visste hur och vad dom skulle göra. Dessutom har han gått ner väldigt mycket i vikt. Tror att han har infektioner över hela tjocktarmen och även en del av tunntarmen. Jag är ärligt talat sjukt orolig för honom!! särkilt pga den här nya medicinen som tar kol på blodkropparna.. är man inte väldigt utsatt om man inte har vitablodkroppar???

det känns iaf lite bättre när man får höra att andra som har crohns har klarat sig och lever i princip ett normalt liv.

Hmmm…jag har ju Crohn o har ont i lederna, hela året utom på sommrarna, och dessutom ryckningar och skakningar, nu när jag läser om er andra som har Crohn o säger att ni har ont i lederna. Jag har ALDRIG sett ett samband mellan detta. trots att jag haft det i 16år. Får mig att förstå hur isolerad jag har levt från andra med Crohn och har haft för många olika läkare med.

Får även ögoninflammationer ibland som beror på Crohns. Men detta med mina leder alltså….hmm…något jag måste prata med läkaren om. Har aldrig sagt det till dem då jag stått ut med smärtan, så som jag fått lära mig att stå ut med smärtan i magen. Och jag har haft en väldigt dålig uppväxt som gjort att jag tiger istället för att berätta.

#8: Jag hoppas verkligen att din bror blir bättre snart.

Det hela började sista året på gymnasiet, jag var nog sveriges osäkraste människa. Jag hade inget värde, ansåg jag. Jag hade känslat utav att ingen hade saknat mig om jag lämnade sverige för att flytta till usa, så det var min dröm när jag skulle ta studenten '07.

Hälsan började rasa då när jag inte kunde behålla maten, den gick raktigenom. Jag gick i ett år så för att jag tyckte hela grejjen var skämmig som jag då innan förklarade att jag var väldigt osäker på mig själv osv osv. Det sista halvåret rasade jag i vikt, på mindre än två månader gick jag ner 10kg. Jag vägde 49kg (normalt så väger jag 65kg iom min längd o benstomme) när jag tog studenten, iom min dåliga hälsa då så såg min vardag ut som så att jag sov bort helgerna för att orka med vardagen i skolan. Jag hade kronisk värk i leder, munsår, vattenfylda anklar och fötter. Ja, jag hade alla symptomer för chrons. Det var gånger toastolen enbart var fylld med blod.

Någon dag efter studenten fick jag nog, jag ringde till vårdcentralen och beskrev mina problem. Två veckor senare träffade jag en läkare där och han skickade mig akut till borås lasarett. låg inne en vecka då de såg att mitt blodvärde var under 100, järnvädret låg på 2.
-Där av anledningen till att jag sovbort resterande dagar, då jag gick upp på morgonen åt min frukost lade mig i soffan och sov ett par timmar tills det var middag igen.. Jag hade anemi.
Anledningen till att mina anklar och fötter var vattenfylda var pga att jag inte producerade några blodplättar pga järnbristen, så vattnet gick rakt in i kroppen och åkte ned till fötterna.
Ömma leder och munsår är just vanligt för tarmsjuka.

Dagen efter fick jag en enhet blod och lika så efter den dagen och så sattes jag på kortisonbehandling direkt ifrån start med 8tabletter och nedtrappning. Azatioprin blev jag också ordinerad. Var på en hems koloskopiundersökning där dom fann 24inflammerade områden..

Hemskickad med en kassetabletter och ett stycke energi och var sjukskriven i ett halvår, svällde som ett gnu utav kortisonen vilket tryckte ned mig till botten med lite hjälp utav azatioprinen som kan ha en inverkan utav deprission. Kämpade i ett år med att ta mig ur deprissionen samtidigt som jag började träna och äntligen komma i form sommaren 08.

Tillbaka till '07, under hösten så insåg min läkare att jag inte bara skulle klara mig på azatioprin så november månad så började jag med remicade vilket jag fortfarande går på.

Remicaden har inte heller varit en enkel resa, den gör så att jag kan bli deprimerad under en vecka någon vecka efter behandlingen. Jag får utslag över hela överkroppen efter att jag har duschat, ser precis ut som nässelfeber och torkar sedan ut till pigmenfläckar om jag inte sköter det genom att smörja in mig med en fet kräm. Jag har fått utslag över hela mitt ansikte, hela hyn kokar utav värme. Det gör fruktansvärt ont. Jag får lätt blodförgiftning då utav mina behandlingar och sjukdom som drar ner mitt immunförsvar och segt läkekött.

Idag vet jag inte hur man skall må som frisk, så jag är nöjd med hur jag mår nu men kan lätt tappa taget då jag ser vad alla behadlingar har gjort mot min hy men försöker alltid se det ljusa i det hela.

Det tråkigaste med denna sjukdom är att jag inte har kunnat leva ut som jag har velat göra, under min studenttid har jag alltid drömt om att kunnat åka utomlands på en barkurs men min kropp skulle aldrig ha klarat av det så jag fick stryka det ifrån listan. Enda sedan jag har varit liten har jag velat åka iväg som au pair i ett år till usa men mina behandlingar var 6'e vecka har hindrat mig. Det är nog det som har tagit det mesta psykiskt, att min kropp har svikit mig ifrån mina drömmar men idag är jag fruktansvärt glad över det jag har gått igenom. Jag har blivåt så tacksam utav livet, då jag har lurat döden två ggr. Och då jag har lärt mig att se det jag har istället för det jag kunde ha eller det jag vill ha.

Idag skulle jag aldrig kunna lämmna landet mer än sex veckor, inte för mina behandlingars skull, utan för dom jag älskar och dom som älskar mig skulle inte klara sig utan mig och jag utan dom!

Jag har så mycket att lära ut utav min erfarenhet att det finns inte, jag hittar hellre det positiva i hen negativ händelse än det negativa för mina vänner,
-Allt har en mening och det som inte dödar oss gör oss bara starkare!

Jag är ny på denna hemsidan men följ gärna med mig och lyssna på mina reflektioner och funderingar!

#8

Den medicin din bror får är förmodligen Imurel

Crohns är liksom Ulcerös colit, astma med fler en autoimmun sjukdom dvs kroppen imunförsvar angriper kroppen. Imurelen sätter ner imunförsvaret så sjukdomen minskar. Fungerar på vissa och på vissa inte alls.

På mig fungerar det utmärkt och jag mår så bra som jag kan må och har gjort så i många år men en kompis bet den inte alls på.

Kortison är liksom Imurel en medicin som tar väldigt lång tid på sig att göra sitt jobb.

Jag har Ulcerös colit vilket är en liknande sjukdom med Crohns.

Läste i Illustrerad vetenskap att men nu med hjäp av nya stamceller kan programera om cellerna i kroppen så dom glömmer bort att bota friska delar i kroppen vilket i sin tur innebär att man blir botad från sin autoimmuna sjukdom.

Jag skulle vilja erbjuda en annan lösning som fungerar (Din läkare kommer inte gilla detta).
Jag har själv haft Crohn i tunntarmen sedan 2004. Åt medicin (cortison och flera andra) fram tills 2008. Då slutade jag helt med dom för de gav för många bieffekter. Efter flera års tid av eget experimenterande och sökande efter information (jag sitter dagligen vid datorn och läser allt jag kan komma över) så har jag uppfattat att inflammation är ett symptom som kroppen ger för att säga att något är fel.
Samma som att en förkylning är ett symptom för att kroppen har fått i sig någon taskig basilusk och därmed avger snuva och feber för att bli av med skärpet. Ganska enkelt va?
Tarmen får då en inflammation och talar om för oss genom olika händelser (ont i magen, diarre), att AJ AJ! det här vill jag inte ha i mig, fort, bort! Eftersom inflammationen är kroppens eget sätt att ta hand om problemet är det alltså ingen bra ide att tillföra droger i form av medicin som har som enda mål att stoppa inflammationen (kroppens egna läkeprocess!!). Det kan kanske ge en temporär lindring men i längden är det ingen bra investering.

Vi är alla olika så det gäller att ta reda på själv hur mycket man klarar av vad men en ganska generell regel (det här kommer inte din läkare eller dietist att gilla) är att allt mjöl, socker, kött, konserveringsmedel och andra onaturliga medel är en nono för kroppen. Ett sätt som funkar wonders för min kropp och många andra som haft (ja HAFT) Crohn är att bli så naturlig och drogfri man bara kan. En bra bok som handlar just om IBS är Self Healing Colitis & Crohn's av Dr. David Klein.
Se hemsida för mer info. http://www.colitis-crohns.com/

Vill du vara frisk eller halvt frisk? Du tar beslutet, ingen annan.
Lita inte på din Läkare, lita på din egen kropp och dig själv, sök upp din egen kunskap.

/Michael

Hmm, ja…Mb Crohn sen 30 år tillbaka. Op 3 ggr. Har dessutom spondartrit (som säkert har att göra med Crohn enl reumatologerna). Krånglar inte lederna - så krånglar tarmen - eller så krånglar både leder och tarm. Har gått igenom de flesta behandlingsformerna som finns/funnits, utom möjligtvis Afares (men Afares används inte i Göteborg. Funkar bara norr om Mälaren som min läkare brukar säga).

Jag har  Crohns sen 3år tillbaka och min sitter i hela tjocktarmen.

Min började riktigt sista året i skolan det bara rann rent blod ur mig och åkte då in till akuten men den läkaren idiot förklarade mig att det kunde ju se mer rött ut i vattnet på toan. Och jag försökte förklara att när jag torkade mig så va det bara rent blod där.

Men ja hon skickade hem mig men det slutade inte så till slut fick jag komma till min läkare som jag har än idag älskar henne. För hon förstår mig.

Men har fortfarande inte hittat någon medicin som funkar på mig fick en via dropp förra hösten kommer inte ihåg vad den heter men den fick jag stark allergisk reaktion av så halva min kropp fick vatten i leder och kunde inte röra mig. Har aldrig haft sån smärta förut svimmade så fort jag rörde mig för det gjorde så ont.

Ligger inne ganska ofta på sjukhuset för min tarm mår så dåligt, låg inne nu i sommras för nya smärtor och det bara rann från mig.

Dom va lite förvånade på sjukhuset för första dagen jag låg inne så sprang jag över 20gånger på toa. Vet inte varför dom vart så förvånade över det aja :P

Ska få göra en akut koloskopi nu i slutet av denna månad för min läkare är rädd att min crohns har blivit värre. För kan knappt äta något nu för tiden utan att jag får smärtor och har problem med att gå på toa. Min tarm verkar inte arbeta längre som den ska.

Aja men försöker se det positivt i det hela ^_^ Låter inte Crohns hindra mig från att leva mitt liv, även om jag ibland skulle behöva stanna upp och ta det lugnt. Men skulle jag lyssna hela tiden på min tarm så skulle jag bara sitta inne och ha ont och det vägrar jag ^_^!

mina fötter och mina vader har svullnat, så att jag knappt får på mig byxorna, förstod inte vad det hängde ihop med, men har börjat få ont i tjocktarmen igen, den senaste tiden.

Har haft ett allvarligt fall av blödningar ur tarmen (nov -06) och blev då satt på cortison-clyx, som funkade bra.

Smärtor har jag levt med i tarm/mage hela livet, fattade inte att man kunde vara smärtfri förrän jag ändrade kosten och uteslöt mjölk helt och hållet.

I perioder har jag varit så besvärad av min kroniska magkatarr, sura uppstötningar, gaser, diarréer och smärtor att jag måste ha kronisk tillgång till en toalett, det kan vara socialt krävande.

Då har jag fått ändra kosten, akta mig för mycket tex: socker, gluten, mjölkprodukter, starka kryddor. Äta sakta och små mål, har funkat bäst, men bara dricka mellan målen och aldrig äta sent på kvällen.

När jag läste tråden här och insåg att min kroniska ryggsmärta kan hänga ihop med min tarm och min svullnad i vader och fötter så blir jag alldeles förvånad, läkarna har ju i så många år försökt att intala mig att jag är inbillningssjuk med min ryggsmärta, tur att de i alla fall har sett att mina blödningar inte är inbillade.

(min 15-åring har misstänkt Bechterew, som också tillhör de autoimuna sjukdomarna, om jag har förstått det rätt, så är de besläktade med varandra, och man ser ofta dessa variationer av sjukdomar inom samma familj, har ni kunskap om detta med?)

Hej. Jag hirschsprungs sjukdom och nu undrar jag hur er ledvärk ytrrar sig? Ilar det till eller konstant värk eller hu. Känns det som det är på insidan i kroppen eller utsidan? Är ni ömma i magen (insidan) ibland?//Ulrika

Alltså jag har haft mag problem hela livet men det värst bärja för några år sedan.jag har ont i magen hela tiden men det kommer några gonger om dagen att jag får så ont så jag håller på att svima.jag vet inten hur många gånger jag har varit på lasaretet är där någon gång i månaden men dpom säger att jag är helt frik. Sen gör dom inte ett skit.. Dom har ingen aning om hur jag känner mig så fort jag äter får jag inte sen håller det i sig hela dagen men det är mäst 1-2 timmar efter så jag försöker undvila att äta. Jag får välldigt dåligt själv förtroende med det är jag tenker: tenk om alla har så här ont och jag bara tror att jag har ont. Det är jobbigt för jag får ju gå med det här kanske hela livet ut och n är jag bara 12 år. Ingen tar häller det på allvar inte doktorerna mamma eller pappa vad ska jag göra bnu då?

nej men så hemskt fokustjejen, det kanske du kan få hjälp med att hitta rätt om du kontaktar BRIS, om inte din mamma tror på dig så är det ju jättejobbigt.

Jag kan säga att "JAG tror på dig", ingen går och hittar på sådant här det är bara det att du har inte gjort alla nödvändiga undersökningar ännu.

Det som jag tycker att doktorn kanske kunde göra för dig, det är att lägga in dig och se vad som felas genom att beställa alla undersökningar, så fick vi göra med min dotter när hon var i din ålder och de hittade faktiskt felet som botades med medicin, men hon var dålig ett bra tag innan de insåg att det inte hjälpte med den första medicinen.

Har du provat någon medicin? om inte så är det nog dags att du får prata med en ny doktor, som lyssnar på dig, respekterar dig och verkligen gör en riktig koll. Du säger ju att du kan ha ont i upp till 2 timmar efter det att du har ätit, så det vore ju perfekt att du äter och kommer till doktorn så han kan undersöka dig när du har så här ont.

Det finns ju alltid en kurator på skolan med, kanske du kan be och få en tid hos den som kan hjälpa dig med att beställa tid till skolläkaren.

OM det är så att ingen bryr sig om hur man mår, (tex. föräldrarna) så räknas faktiskt det som misshandel och kallas för försummelse av barnet. Så hoppas jag inte att du har det, men du kan ju börja med att prova och tala om för dina föräldrar en sista gång att du MÅSTE till doktorn nu.

Lycka till

Jag ska dit på måndag men jag har tappat förtroendet från dom så vet inte om jag har någon lust att gå=(men jag måste nog för jag ska ta ultraljud=( Men ska jag sja att jag vill ligga inne på sjukhuset så där bara till doktorn?

vad jättefint att du har fått en tid för en undersökning så att de kan kolla upp dig ordentligt.
Tror nog att det skulle vara bra om du hade med dig någon form av stödperson som kunde hjälpa dig att tala med doktorn, hur ni skall leta vidare om de inte ser ditt fel tydligt, vid ultraljudet.
Så att han då inte bara skickar hem dig, utan att fortsätta leta efter orsaken. Annars så måste du säga det till honom.

De har alltid en kurator kopplad till den avdelning dit du skall för undersökningen, du kan alltid be att få en tid till den personen, när du ändå är där och berätta hur svårt det är med att lita på dem, när du så länge har väntat på hjälp.
Kuratorn kan säkert hjälpa dig med att ta reda på hur ni kan gå vidare.

Lycka till vid ultraljudet

Jag var hemma från skolan idag. Eller förat skulle jag gå men sedan när jag skulle gå till busshållplatsen var jag nära på att svima för det blev bara värre och värre så jag gick hem. Det måste ha sätt jätte konstig att se en unge först gå förbi gråtande och sen se henne igen men åt andra hållet.men allefall mamma var hemma idag så det gick bra och hon sa att det var braatt jag försökte men innan det alltså hon försöker typ få iväg mig. Igentligen vill jag inte vara hemma för jagn hatar att ligga efter i skolan men nu gick det inte igen. Mamma eller pappa brukar alltd vara med och mamma är ibland på dom att det måst förjupas men dom lysnar inte så mkt. Dm gör mäst om sakerna från gång till gång till gång:

kanske ni borde ta kontakt med kuratorn på sjukhuset tillsammans du och mamma eller en förening för dem med mag-problem, som kan ge er råd om vart ni skall vända er, eller hur ni skall prata med sjukvården så att ni kommer framåt i utredningen.

Om ni inte känner er nöjda med vården, eller den vården som ni inte känner att ni får, så kan ni klaga också. Det kan kuratorn hjälpa till med.

Ett annat alternativ är att ni googlar på en mag och tarmspecialist i  närheten där ni bor och ber honom/henne om hjälp istället, så kanske allt går snabbare framåt.

http://www.google.se/#sclient=psy-ab&hl=sv&source=hp&q=mag+och+tarmspecialister&pbx=1&oq=mag+och+tarmspecialister&aq=f&aqi=g1&aql=&gs_sm=e&gs_upl=29401l31660l0l32398l12l12l0l0l0l0l225l1979l0.9.3l12l0&bav=on.2,or.r_gc.r_pw.,cf.osb&fp=956c3081ff7cd229&biw=790&bih=464