Jag fick diagnosen Crohns i mars.

Jag har sedan jag var 18 år..alltså i 9 år gått runt med spänd mage och onaturligt mycket gaser som inte gick att hindra från att komma ut.

Jag har under många år haft gulaktig vätsa som kommer ut från min navel, nu i sambandet med crohns är detta med störta sannolikhet en fistel.

I mitten på 2011 bestämde jag mig för att kolla upp om mina magbesvär kunde bero på glutenintoleras då min syster lider av detta. Fick då göra en gastro- och koloskopi. Inga prover visade på glutenintrollerans men däremot hade läkaren sett något i tunntarmen som han ville göra vidare undersökning på. Detta resulterade i kapselendoskopi (man får svälja en kamera som är stort som ett piller och ha sensorer på magen under en hel dag)

Vid nästa besök hos läkaren fick jag min diagnos. Han satte mig på pentasa. Efter ett tag blev faktiskt gasbesvären bättre, jag släppte mig inte längre ofrivilligt utan kände mig nästan "normal". Dock hade jag ett par gånger under medicineringen fått bölder eller vad man nu kan kalla det runt analen, de finns kvar i 3-5 dagar och försvinner av sig själv. Efter ca 5 månader fick jag väldigt ont i magen, blev svullen, fick mycket påträngande gaser och var ständigt illamående. Jag sökte vård och fick tid hos en läkare efter 2 veckor.

Nu hade jag hamnat hos en annan läkare än innan och detta är jag glad över. Han skrev ut kortison vilket jag nu äntligen bara har en vecka kvar på. Pentasan tog slut och han sa att jag inte behövde fortsätta eftersom kortisonet skulle ta hand om alla symptom under denna tid. Illamåendet försvann efter bara ett par dagar vilket var skönt då detta var det som upplevdes som mest besvärande. Men magsmärtor och uppblåstheten håller i sig. Vissa dagar ser det ut som att jag är gravid i 7.e månaden.

Min läkare blev orolig då kortisonet inte verkar ha någon större verkan på mig och la in remisser på både magnetröntgen och kaoloskopi. Magnetröntgen avklarade jag förra veckan och igår var det dax för koloskopin. Då det gjorde väldigt ont den första gången jag gjorde denna undersökning hade jag ångest i en vecka innan. När det var dax igår bad jag om mycket smärtstillande redan från början och jag fick även lugnande då det skulle hjälpa mig att slappna av. Jag hade en kort stund förhoppning om att det inte skulle göra ont den här gången men efter ett par minuter blev jag varse om hur det skulle bli. Ont gjorde det men jag försökte härda ut med tårar rinnandes.

Efter ca 10 min gjorde det så ont att jag skrek som ett djur och de blev tvungna att avsluta då de inte ville plåga mig mer. Både läkaren och sköterskan sa att jag kommer att få göra undersökningen under narkos nästa gång. Detta känns väldigt skönt då jag aldrig mer vill uppleva den här smärtan. Det går inte att andas, det går inte att prata, det enda som går är att skrika av smärta som man tror ska döda en.

Idag hade jag skola och var tvungen att gå hem innan lunch för att jag mådde så pass illa att jag desperat försökte tänka ut var nämaste papperskorg stod i klassrummet ifall att jag skulle spy. Jag vet inte alls vad detta illamående beror på men jag hoppas att det kanske var för att jag fastat i ett dygn och att kroppen hamnat i obalans. Att börja må illa varje dag är inget jag orkar med eller har tid med just nu.

Läkaren har iaf börjat prata om lite tyngre mediciner så vi får väl se vad det blir. Om jag måste göra om koloskopin beror lite på vad magnetröntgen säger. Jag hoppas att läkaren ringer snart med provsvaren så jag kan bli av med den här gravidmagen. Den enda gången jag känt mig "smal" var precis efter laxeringen. Det var förstå gången på ca 2 månader som min mage såg platt ut.

Jag fick börja med pentasa igen då läkaren märkte att kortisonet inte gav någon effekt. Detta har jag dock inte märkt mycket av men frågan är varför jag är så svullen i magen från och till.

Det som gör mig mest arg i allt det här är att jag fick mer symptom från sjukdomen EFTER att jag börjat medicinera. Jag hade aldrig under dessa 9 år upplevt ett riktigt skov som jag vet om men nu helt plötsligt efter att jag börjat med medicin blir jag dålig?

Jag ville kunna få på mig byxorna som jag köpte för tre månader sedan igen, min mage kan väl inte fortsätta vara såhär svullen för alltid?

Är det någon annan som får fruktansvärt ont vid koloskopi som vet vad det beror på? Min crohns ska tydligen sitta ganska högt upp i tunntarmen så jag förstår inte varför jag har så ont när de undersöker tjocktarmen.

Frågorna är många och jag skulle kunna fortsätta skriva i en evighet men nu ska jag försöka ägna mig lite åt skolarbetet istället :)