Tråkigt att du känner på det viset. Men jag kan inte säga att jag inte har kännt det samma. Har haft Morbus Crohn sedan jag var 14 och i långa perioder har jag det väldigt jobbigt. Efter min senaste op 05 så har jag inte varit frisk en dag känns det som. Detta tär på ens psyke något otroligt. Men jag sökte hjälp på psyket och idag mår jag bättre. Man behöver prata om det och man behöver känna att man får hjälp. Tycker det är bra att du skriver ett brev till USÖ. Går själv där och jag bytte läkare nyss på Gastro enheten pga jag kände att den läkaren jag hade var urkass o inte brydde sig. Nu har jag en ny läkare o jag känner att det går framåt ialf.

Jag hoppas att det löser sig för dig!

*styrke kramar*

Min fru har haft IBS och blev nedstämd av det, men är nu symptomfri sedan ett par år tillbaka. (När hon gick till läkare sa han att hon fick lära sig att leva med problemen.)

Problem med tarmen kan bero på att fel slags bakterier och svampar växer för mycket i tarmen. Dessa bakterier och svampar växer vid tillgång på socker. Notera att i princip alla kolhydrater omvandlas till enkla sockerarter i tunntarmen. Därför kan det vara bra att dra ned på intaget av alla kolhydrater, dvs spannmål, ris, potatis/andra rotfrukter, mjölk och frukt.

En variant är att initialt vattenfasta i några dagar. Det borde "nollställa" tarmen. Eventuellt med ett litet mål på kvällen (tex ett par ägg).

Min fru är som sagt symptomfri till vardags, men känner av magen direkt när hon äter för mycket kolhydrater igen.

(Det finns Dida-tabletter som innehåller kanelolja, vilket kan hämma tillväxten av besvärliga bakterier. Det var på baksidan av det paketet vi först läste att man skulle dra ned på kolhydraterna, och det fungerade för henne.)

#2 Forts.

Efter att ha funderat lite mer så skulle jag nog formulera en mer handfast rekommendation så här:

1. Prova vattenfasta i minst några dagar, helst en vecka. Eventuellt med ett litet mål på kvällen (tex ett par ägg), då man känner att fastan är för jobbig (att man blir för slö och frusen).

Ifall detta hjälper så är det eventuellt ett problem med något man äter.

2. Prova att äta enbart kött i minst ett par veckor.

Våra förfäder har levt som jägare-samlare sedan 4-5 miljoner år tillbaka i tiden, fram till för ca 10 000-20 000 år sedan. Vår föda har under den tiden mest varit baserad på kött. Det är det som skiljer oss från andra primater. Kött borde därför vara den mest "skonsamma" dieten för oss människor. Kött innehåller också alla näringsämnen kroppen behöver.

Notera att kroppen inte kan bryta ned mer än ungefär 300 g protein/dag, pga av begränsad urea-syntes (man kan bla drabbas av rapar med dålig lukt, sk dragon breath, vilket tex kroppsbyggare som försöker äta för mycket protein kan råka ut för). Därför kan man inte äta sig mätt på för magert kött. Blandfärs eller fetare går bra, men inte magrare (tex enbart nötfärs).

3. Om inte detta hjälper så be sjukvården om hjälp.

Dina problem är mer svårlösta och eventuellt inte kopplade till din diet.

Om det däremot hjälper, så försök lägga till livsmedel, ett i taget, tills du hittat en diet som passar dig.

Om du provar detta, ge gärna feedback! Detta är en än så länge en otestad metod, men baserad på allt vi läst om och testat i vår familj under de senaste två åren.

Ge inte upp…finns hjälp..ibland måste man ha tålamod och vissa lösningar finner man påvägen i sitt sökande…och ja det kan ta en evinnerlig tid. Ta kontakt med psykolog och forsätt "fightas"!!!!! Kram

förstår att du mår dåligt, det är inte lätt att lära sig leva med något som inte går o göra någonting åt..
Jag lever själv me magkatarr och har nog det något bättre än va du beskriver det, men illamåendet finns där varenda dag! Jag kan inte gå i skolan, inte handla, knappt umgås me vänner för ja aldrig kan må bra. Detta har gett mej en enorm ångest o för nåra veckor sedan ringde ja till sjukhuset igen efter ett antal ggr me en massa prover o sa att har ni nu konsaterat magkatarr så får ni hjälpa mej o ta mej ur det då de säger att det beror på psyiska saker.
Hör o häpna så blev ja direkt kopplad till en beteendeterapeut o ska få en tid i januari..
Så du gör helt rätt i att skriva ett brev o tar dom dej inte på allvar då så vet inte jag, då har de ingen hjärna överhuvudtaget!

Stå på dej!

Jag skrev ett två A4 långt brev till den främste på mag och-tarmmottagningen på USÖ.

Jag klargjorde exakt vad jag kände, hur det påverkade mig och att jag helt enkelt inte klarar det mer. Att jag behöver hjälp och att jag till slut kommer behöva en ileostomi för att tackla problemet.

Fick en tid hos läkaren, verkade seriös och tyckte det var ett välformulerat brev och lovade att man skulle hjälpa mig.

Läkaren skrev ut ett licenspreparat som heter Resolor som skulle "normalisera tarmrörelsen", men tyvärr har det inte hjälp. Jag känner ett extremt obehag och smärtor från tjocktarmen nedre till och det är invalidiserat mig nästan helt sen årsskiftet.

Det finns nästan ingenting jag orkar göra längre, jag vaknar 5-6 gånger om natten av det, jag känner det när jag äter, jag orkar inte träffa människor, jag kan inte ens ligga ner och bara se på TV!

Det finns ingen energi kvar i mig och jag känner mig ofta yr av eländet och får hjärtklappning. Kuratorn har inte hjälpt, det finns ingen hjärnskrynklare i världen som kan få bort det här, endast en kirurg och hans skalpel. Men man vägrar se mig, och jag känner mig helt utfryst av sjukvården för min luddiga diagnos.

Sjukdomen har förpassat mig till ett liv i sängen. Får jag inte hjälpen jag söker kommer jag inte vara kvar här om ett år. Det är vad jag sagt till läkarna också. Likt förbannat förstår ingen…

Hej Nils! Om man byter ut "tarm" mot "livmoder" så har jag gått igenom nästan samma helvete när jag var yngre. Jag hade sjukt ont hela tiden och läkarna hittade inget fel. Jag blev deprimerad och visste inte hur länge till jag skulle orka leva. Men jag fick min diagnos tillslut, och efter något års kamp med mediciner, operation och psykoterapi kom jag ur skovet. Nu är jag i ett nytt skov, men klok efter förra vändan så vet jag att det bara är att härda ut, kämpa igenom olika behandlingar och finna stöd där det går. Du får inte ge upp. Du har bara ett liv, och hur jävligt det än är idag så kan du omöjligt veta vad som väntar i framtiden! Tyvärr måste man vara stark för att få bra gehör i vården, och du måste fortsätta att vara det! Har du ingen som kan hjälpa dig, t.ex föräldrar, bästa vän eller partner? En kurator kan inte hjälpa dig med tarmen, men med att lätta på dina svåra tankar och förmedla vidare till vårdgivarna hur dåligt du mår psykiskt. Sätt ingen tidsgräns för när du tänker ge upp! Det ÄR att ge upp i förhand, och har man gett upp så har man inte den kämparglöd som är så otroligt viktig för att vården ska lyssna. Jaga din läkare, kräv att få träffa denne igen och berätta hur du faktiskt mår! Jag är nyfiken på om du provat att utesluta kolhydrater ur kosten en längre tid? Det lugnade ner min mage för några år sedan och jag har läst om så otroligt många som blivit hjälpt av det. Ge inte upp!!!

Trillade in här av en slump och ber dig också ta bort kolhydrater ur din kost, precis som det skrev ovan, då jag även har en svår IBS och nu har börjat sakta plocka bort kolhydrater (socker och stärkelse)

Märker jag en tydlig skillnad, då jag äter nått som är kolhydrat - mullrar, gasar, krampar magen direkt - smärtorna kommer åter…

Jag kommer plocka bort kolhydrater mer och mer…men just nu gäller det att hitta alternativ då det är kroppens energi och hur jag skall göra mina smoothies utan fryst banan =) eller ens leva utan frukt som jag älskar men men…tar en dag i taget!

Läs om kolhydrater och protein - många säger att man ej skall blanda dom i kosten, läs om tex. candida svamp, försök få i dig goda bakterier utan att dricka mjölk/yoggi/fil och sånt, håll dig borta från spannmål - man kan nyttja bovete istället quinoa går bra…

Ge inte upp…

Jag har själv fått diagnosen IBS nu. Och på mig innebär det kramper i tjocktarmen. Har en vän som oxå har IBS och hon mår bäst om hon äter enligt LCHF medans jag mår bäst om jag äter blandat. Jag hoppas verkligen att du mår bättre nu. Om du vill så kan du ta kontakt med mig. Bor ju med i Örebro.

*kramar*

Jag tycker alla ovan kommer med bra förslag. Har också ibs och får ingen hjälp. Jag mår mkt bättre sedan jag slutat äta kolhydrater. LCHF funkar dock inte för mig, då jag inte kan bryta ner laktosen som ingår i den mesta kosten där. Men GI är liknande, fast man äter mer "bra" fetter som olivolja, nötter, fet fisk, avokado osv. Har provat lite från LCHF-kosten. t ex lchf-pasta som inte är sådär våldsamt gott, men min mage är knäpptyst. Eller broccolimos.

Sedan vill jag påpeka att depression ger en ond cirkel för oss med mag-tarm besvär. Då en depression stoppar matsmältningens förmåga. Dvs om vi tänker att detta kommer jag få ont av, så får vi det också.

Så tänker jag och undviker saker. Har fått svälta mig i långa perioder för jag blivit så trött på att må dåligt hela tiden. Då jag har skov så får jag i princip bara behålla fil (naturell) och salladsblad. Detta leder ju inte till något bättre egentligen, för efter tarmen inte fått arbeta på ett tag så proteseterar den förstås - och gör ont.

Brukar köra på cambridge kuren (shakes) - i skoven. För de läker ut min tarm, då det är flytande. Det ÄR laktos i, men jag tål viss mängd eller "sur" laktos i små mängder som fil, gräddfil, feta ost, färskost m.m.

Du måste finna det som passar dig. Mitt förslag är att skriva matdagbok. Ät bara en sak i taget, som man gör då man vänjer barn med fast föda. Och anteckna hur du mår innan (mental inställning), under måltiden (mental, fysisk, stress osv) och efter.

Önskar dig kraft och att orka fortsätta detta livspussel med mage-tarm.

Fick igenom beslut om att genomföra en ileostomi-operation i våras och den 17:e september opererades jag. Kunde inte äta längre och hade så satans ont och obehag jämt att jag tjatade till mig operationen.

Det kanske inte är en lösning som fungerar för alla, förhoppningsvis hittar väl de flesta olika sätt att tackla sina tarmproblem. Men för mig har det gett mig mitt liv tillbaka, jag är äntligen frisk! Kan äta vad som helst, känner så gott som aldrig symtom och har äntligen energin att göra vad jag vill med mitt liv!

Jag är ett levande bevis för att det kan vara en lösning som sista utväg ifall man verkligen lider jämt och ständigt och handikappas till 100 %.

Vissa kanske får en dålig självbild av att ha en påse, men för mig är det tvärt om. Jag behöver nämligen inte stanna hemma hela tiden och förklara för folk att jag måste skita ur mig allt innehåll i tarmen innan jag kan gå utanför dörren. Jag har fått tillbaka all frihet och då känns en liten stomi inte som ett högt pris att betala alls.

Jag var mest nervös över att det skulle låta och märkas i sociala sammanhang men min mage låter MINDRE efter operationen än innan! Enda gången den väsnan lite är på morgonen, och då kan den "vissla" lite ibland, men för det mesta låter det bara som knorr, som på en vanlig person fast lite mer diskant.

Men vad skönt att det löste sig för dig och att du fann det som funkade för dig…lycka till med allt, var ändå rädd om resterande tarm och tänk lite kring vad du äter =)