Alltså enda sättet är ju att utsätta sig för det  man är rädd för i lagom doser. Se även till att äta på ett sätt så att magen är så lugn som möjligt.

För mig slutade denna ångesten när jag började prata öppet om min IBS och delade mina känslor och tankar. Folk förtår oftast bättre än man tror och jag har mött flera som säger. Jag har också IBS… och så är samtalet igång.

Mina magproblem började när jag var 11 år. Men jag berättade inte till någon förrän jag var 25 år. Det var till en pojkvän jag hade då och som jag kände tillit inför att öppna mig. Det har tagit tid, men efter att ångesten har försvunnit och jag har gjort flera omjusteringar i matintaget samt ser till att inte kyla magen och stressa, så är jag i stort symtomfri.

Jag har i stort blivit fri från en kräkfobi på samma sätt. Att prata om den. Ångest är inget farligt, ångest smittar inte, ångest gör en inte annorlunda, ångest är normalt. Alla har känt ångest någon gång och vet vad det handlar om att ha obekväma känslor inför någonting.

Behandla IBS:en så. IBS:en gör dig personligen inte annorlunda, den är mer handikappande för dig än för andra, trots att man ser det som att den orsakar omgivningen mer trubbel, än en själv.

#1 det är ju enklare sagt än gjort. Skulle jag veta vad som höll magen lugn skulle jag inte ha IBS =) Utsätter mig gör jag ju, går på seminarier och tentor och sånt. Det är ångesten inför allt det jag inte vet hur jag ska hantera…

#2 tack kändes som du förstår hur jag menar. Antar att prata öppet om det är sättet att gå… men det är svårt att våga. Min sambo vet ju och min närmsta vänner. Men ibland känns det ändå som att det bara är enklare att stanna hemma. Då slipper man oroa sig för att magen kommer krångla.

#3 Om du kommer bort och känner att du behöver gå på toa och det kommer att bli ett långt besök. Berätta det för någon du litar på är första steget, så vet någon iaf varför du dröjer och stressen minskas lite, för det ger en otroligt stressande känsla att sitta inlåst på toa och inte komma därifrån och man blir stressad för att folket kanske undrar vart man är och man kanske missar någonting.

Är min mor med (har ingen sambo) så säger jag till henne att jag har ont i magen så jag går på toa. Hon vet vad jag menar med det.

Just stressen att känna att man kanske behöver låsa in sig på toa halva kvällen skapade en sådan enorm stress hos mig, så den satte igång det självklara - magen pajade och inte blev det bättre att känns stressen utifrån.

Bara känslan att det är okej att behöva låsa in sig på toa halva kvällen kan eliminera risken att detta händer.

Värme över buken, en filt, en handduk, tröja gör att magen lugnar sig snabbare. Kyla gör att den blir orolig. På toa försöker jag tänka på positiva saker och saker som gör mig glad och rofylld. Försöka meditera kanske eller syssla med korsord, suduko på mobilen eller spela något spel på mobilen medan du sitter där för att komma på bättre tankar kan vara en idé.

Jag kunde vakna runt 1-3 på natten och magen var i uppror och ond och bubblig. Inte många sekunder till toan. Började sova med en varm filt över magen och magen blev lugnare på detta sätt och jag slipper vakna.

Varmt vatten; alltså vatten värmt i vattenkokare eller på spisen, har lugnande effekt på magen. Värme öht. Faktum är att man ska undvika kylskåpskalla drycker och kylskåpskall mat.

När jag sitter och skriver detta så hade jag behovet i början att rusa på toa för magen var ond och bubblig. Men jag har tänkt på annat och magen har lugnat ser sig. Men det är en resa dit, att nå detta stadiet att kunna tänka bort irritationen i tarmarna. Nu ska jag gå och ta en kopp varmt ört-te med honung i. 😉

#4 Du har så himla rätt. Känner igen mig helt otroligt… börjar nästan gråta haha! Men stressen över att man kanske behöver sitta på toa i en halv evighet är verkligen enorm, att behöva bortförklara sig för klasskamrater, kollegor etc. I början när jag träffade min sambo hade jag TUSEN ursäkter (i förväg) till om jag skulle behöva springa hem helt plötsligt. De mest konstiga ursäkterna (typ, åh nej jag måste hem och vattna min sjukt ovanliga blomma). Stackarn fattade ju ingenting 😉

Du har helt klart en poäng. Istället för att sitta och bara vilja därifrån får man väl göra det bästa av situationen egentligen. Man har ju inte så mycket val.

Värme funkar däremot inte speciellt bra för mig, i alla fall inte extern. Det gör iof inte kyla heller (dvs inget extremt åt något håll).  Vetekudde på magen, eller typ sitta länge i solen gör den orolig. Att dricka varmt lugnar oftast däremot.

Vet ju dem som har tagit antidepressiva eller liknande för magen, vet inte hur pass något liknande skulle hjälpa för att bara få "känslan" av att inte oroa sig, om du förstår hur du menar. Att man kan gå utanför dörren utan att det är ångestfyllt. Hm, men jag vet inte. Får väl försöka KBTa sig själv…

#3 Har både IBS och dyspepsi och har med åren funnit hur jag ska äta för att den ska  var så lung som möjligt. Det kanske låter hårt, men det är så jag gjort utsatt mig och övat mig och tillslut går det lättare.

#6 Jag fattar att det handlar om att utsätta sig och att öva. Men för det krävs tankestrategier som gör att man vågar det. Skrev tråden eftersom jag ville höra om andras tankestrategier. Att bara säga att man ska utsätta sig, säger mig precis lika mycket som alla osympatiska läkare gjort genom åren. Det är inte bara "att utsätta sig" om det väl har satt sig i huvudet.

#7 är inte osympatisk ;) och inser att det är allt annat än lätt..Jag har även lidit av panikångest…..Jag har plågat mig, försökt tänka på massor av olika saker och uthärdat…. Jag tror att du kommer att klara det, ett steg i taget…

Sedan är nog det bästa att ta kontakt med en teraput, då du behöver stöd utifrån vem du är och hur ditt liv är.

# Nej jag antar att du bara menade väl, ursäkta om det lät irriterat. Det var snarare frustrerat ;) Tack för tilltron i alla fall! Jo absolut, jag hoppades ju på att kuratorn skulle kunna lotsa mig vidare. Tji fick jag. Men man ska väl inte ge upp för det :) Kul att du känner att du hittat ett sätt som funkar för dig i alla fall. Då vet jag ju åtminstone att det går.

Har man Ibs så blir man lite på sidan om. Jag har Gluten lactos  och Panikångest  magkatarr dessutom.  Gick till kurator vilken tyckte att det är bara att skärpa sig. Jag blev skickad till arbetsförmedlingen. Och blev utskälld.

     Blev bara arg. för jag har svårt att komma till en buss och sedan sitta på en. Hur ska jag kunna sköta ett ansvars fullt  jobb. Jag sover inte natten innan jag ska jobba och jag kan inte bara springa ifrån ett jobb med gamla till ex. Eller i  ett stor kök. Det passar sig inte att springa mellan toa och mat.

    Jag har insett  att jag behöver undvika lök kål och råa grönsaker. Kokt ris och kött och fisk potatis och ris kakor funkar. Men vid minsta stress så rusar allt ut ur magen. Jag håller på att svimma och får ta mig till sängen. Vila och vila. Ibland går det inte ens med vatten.

        Jag hoppas att det ska lösa sig någon gång. Kyla är något som gör mig sämre.  Människor som tror att man bara skärper sig.  Det är lätt att säga då man fått det mesta i trosorna. Man säger det ju inte till alla. Du om jag  inte hittar en toa nu så blir det jobbigt.

         Jag försöker se livet positivt med en go bok mina golden och mitt hus.   Min make jobbar och jag försöker inte  tänka på sedan då han är pentionär och jag har ingen inkomst. Det löser sig väl.

     Förstår dig. Fråga det du vill. Blossas  matte

Förstår känslan. Du behöver få kontakt med en teraput. Jag fick prova flera innan jag fann någon som jagkände kude följa mig "upp för trappan". Ge inte upp för att du funnit en som är helt knasig.

Har du testat Immodium, Loperamid, Dimor? Det är samma sak. Lugnar tarmrörelserna så inte tarmen jobbar så fort. Har inte IBS utan Hirschsprung men symtomen är likadan. Måste på toa DIREKT! Tål inte råkost,fibrer etc. Finns även något som heter analpropp som man kan få utskrivet från mag och tarm av en stomi sköterska. Man får en remiss och så provar man ut en propp som passar.

Lycka till!

#11 Tack för ditt vänliga svar. Jag lider med dig. Oron inför framtid och jobb. Och visst är det frustrerande att mötas av oförstående människor som borde vara mer empatiska i sitt yrke.

#12 Jag ska försöka få kontakt med en ny terapeut. Men vad trött man kan bli på att vara i vårdsvängen. Någon gång kan man väl få jackpot på första försöket…

#13 Tack för tipsen. Jag vet att de finns på marknaden men har inte provat. Men kanske kan det kännas "lugnare" att bara ha de med sig ifall att. Jag behöver inte längre panikspringa till toa så ofta. Snarare oroar mig så väldigt för att det ska hända. Har aldrig hört om hirschsprung förut förrän nu. All styrka till dig!

Det där känner jag igen. Jag gillar att resa men magen förstör det roliga. Måste alltid känna efter hur magen känns, planera vad och när jag ska äta, ta Imodium i förebyggande syfte etc. Ofta känns det som att magen styr hela tillvaron.

Att ta Imodium eller annat stoppande hjälper oftast bara för stunden men det har räddat mig några ggr t.ex när jag skulle iväg på en intervju. Men det är ju inget botemedel precis för några dagar efter man tagit Imodium så får man sota för det. 🤢

Jag har både Ulcerös colit och IBS. Jag äter saroten (antidepp) för tarmen. Den gör så att jag inte får lika ont i magen och att magen lugnar ner sig lite. Jag har ätit annat märke av antidepp för många år sen när jag gick igenom en separation. Av den medicinen blev jag totalt likgiltig och kände inte igen migsjälv. Var jätterädd att det skulle bli så med saroten men det blev jag inte. Jag är migsjälv. Blev lite nedstämd i början när jag tog den i ett par veckor men det gick över. Du kanske kan ta upp det med din läkare iaf.

Jag är jättestressad när jag skall iväg någonstans. Men då tar jag på mig en stor binda och åker ändå. Har aldrig behövt använda den så att säga :) men känns tryggt och jag vet att jag skulle hinna till en toalett om det skulle krisa.